- Project Runeberg -  Minnen / Del 1. 1833-1861 /
108

(1911-1913) [MARC] Author: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så bra ut, att jag måste stanna och titta på en stund; då de märkte
mig, hoppade de skrattande ned. Hurrarop på afstånd gåfvo
emellertid snart tillkänna, att vicekungen var på väg till hamnen,
hvarför vi äfven skyndade dit och gingo ombord på Vidar, som
ända till affärden var föremål för hyllningar af sångkörer från
illuminerade båtar samt oafbrutna hurrarop.

Då vi vaknade den 20 juli, inlöpte Vidar i den vackra
Har-dangerfjorden, men tyvärr var luften ej klar. Halt gjordes vid
baroniet Rosendal, ett af Norges få fideikommiss och tillhörande
familjen Rosenkrone. Stranden var uppfylld af folk från trakten,
alla i nationaldräkter. Det var första gången i mannaminne, som
denna landsdel besökts af en kunglig person, och tilloppet af
nyfikna var också stort. Baron Rosenkrone och hans bror, båda
anspråkslösa män, stego ombord och inbjödo vicekungen att hos
dem intaga lunch. Rosendals hufvudbyggnad är ett stort stenhus
med en vacker skulpterad port, inredningen präglas af aristokratisk
smak. Ägarens mor och tvenne systrar gjorde »les honneurs».
Som bevis på klimatets mildhet meddelade damerna, att såväl
valnötter som aprikoser här mogna på kalljord. Vi fortsatte
sedan till Utne, där vi satte oss att måla, vicekungen och jag.
Snart voro vi omgifna af nyfikna i mängd, som hela tiden åsågo
vårt arbete. Färden gick därefter till Ullensvang, där en mängd
festklädda människor samlats på stranden, hvarför prinsen beslöt
lägga till. En deputation infann sig nu ombord och inbjöd
honom på middag. Sedan bjöd prinsen hela middagssällskapet,
hvaribland voro ett par präster med döttrar samt flera af ortens
bönder med hustrur, att företaga en ångbåtstur, ett sätt att
färdas, som för de flesta var fullkomligt nytt. Vidar aflägsnade
sig nu under befolkningens hurrarop och vår musikkårs fanfarer.
Aftonen var härlig ehuru något kylig. Dansmusiken spelade dock
snart upp en liflig vals, som fick ungdomen att glömma kölden. Ej så
de icke dansande, som vi därför måste inhölja i våra filtar och
uniformskappor, i hvilka plagg prästerna och deras fruar togo sig
rätt lustiga ut. Varm punsch serverades och bidrog i sin mån
till den allmänna glädjen. Långa Sibbern dansade pliktskyldigast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:34:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fvdminnen/1/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free