Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ära, som i forntiden vunnit sina lagrar på dessa stränder.
Sedan stego vi i land för att bese och afrita Framnes och
Vangs-nes kyrka, invid hvilken enligt sägen Fritiofs och Ingeborgs
grafvar skola ligga. Jorden här är illa skött, och invånarne se
fattiga ut. Vid Norenes beskådade vi sedan vid månsken några
höga runstenar, den största 30 fot hög. Man sade oss, att de vid
stark blåst rörde sig sakta liksom granar. Högtidligt stämda,
som vi voro, tysta och allvarliga, stördes vi plötsligt i våra
betraktelser, i det vi invid en af stenarna varseblefvo en hvitklädd
kvinnofigur, som orörlig betraktade oss. Nyfiken att utröna, hvad
denna spöklika uppenbarelse hade att betyda, nalkades jag
densamma. Jag fann mig snart ansikte mot ansikte med en
half-naken ung flicka med långt hängande hår och stirrande ögon.
På mina frågor svarade hon genom att med gnällande röst begära
en liten slant. En man, hennes far, kom nu fram och befallde
henne att gå hem. »Hon är spetälsk», sade han, »och skall snart
tagas in på S:t Georgs hospital.»
Vid återkomsten ombord funno vi en mängd fattigt folk
sam-ladt i båtar kring Vidar. Vicekungen lät nu bespisa alla dessa
sina vanlottade undersåtar, som, lefvande fjärran från all
civilisation, voro otroligt naiva. »Duger den att äta?» frågade en af
dem, när prinsen räckte honom en cigarr.
Då vi sedan nalkades slutet af Lysterfjorden, där vi skulle
stiga i land för att sedan fortsätta färden på fast mark, utbytte
vi resdräkten mot en ridkostym. Vicekungen anlade den
nationella, röda yllemössan samt satte en norsk slidknif i sitt
läderbälte. Vid landstigningen funno vi våra hästar och ett 20-tal
bönder, hvilka anhöllo att som eskort få medfölja till Optun, vårt
första nattkvarter. Man hade afrådt vicekungen från den
äfven-tyrliga färd, han nu gick att anträda, en färd, som sällan
företages af andra än sådana, som därtill äro tvungna, men själfva
faran lockade honom. Det gällde att rida merendels på obanade
stigar öfver en ödslig fjälltrakt en betydlig vägsträcka, däraf
omkring 17 mil denna och nästföljande dag. Till Optun redo vi
först samma dag ett par mil på en smal skogsstig, som gick öm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
