Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men jag måste finna mig i min nya värdighet och kan härvidlag
ej nog berömma gamle farbror Brochs vänlighet mot mig. Han
tillhörde ingenjörskåren och var ovan att föra trupp, så att jag
fick fria händer att ordna vårt försvar mot general 1 Wergelands
väntade anfall. Ofverste Broch föreslog nu, att vi gemensamt
skulle rekognoscera manöverterrängen. Då jag tidigt på morgonen
hämtade honom i hans tält, höll han just på med sin toalett.
Denna var af enklaste beskaffenhet. Tvagningen tillgick så, att
han doppade ansiktet i ett lerfat och sedan torkade sig med
rockskörten. Sanningen att säga utdunstade från den gamle krigaren
en sällsam doft af tobak och hvalfiskolja i ljuf förening. Håret
nöjde han sig med att krafsa litet uti med fingerspetsarna. Nu
er jeg pen! > sade han fryntligt, och vi satte oss till häst för att
taga våra dispositioner för följande dag. Vår kår, utgörande
ar-riéregardet till en fingerad armékår, skulle under strid draga sig
tillbaka mot Hammer. Wergeland, som anförde avantgardet på
fiendesidan, skulle förfölja oss. Invid landsvägen till Hammer
utpekade jag tre starka positioner, ägnade att uppehålla fienden.
Broch gillade min plan, och den utfördes äfven bataljdagen. Mina
adjutanter Iversen och Carsten Anker visade ingen motvilja mot
att stå under en svensk officers befäl, och allt aflopp väl. Jag gjorde
dock vicekungen uppmärksam på lämpligheten af att under de
följande manöverdagarna låta norska officerare få tillfälle att öfva
sig som stabschefer, och han befriade mig också från mitt
uppdrag. Jag var sedan endast åskådare till kriget, som fortgick
under regn och kall blåst. Då man hvarje dag vid uppstigandet
möttes af en isande vind, fordrades det att äga vicekungens friska
lynne för att finna sig belåten med sin värld, och då man såg
högste befälhafvaren gladt vandra mellan tältraderna och med
uppmuntrande ord tilltala soldaterna, själf lika våt som de, skämdes
man att visa någon missnöjd min. Några äldre kårchefer, ur
stånd att uthärda de med manövern förenade strapatserna, fingo
fungera som stridsdomare och syntes sällan till annat än vid
måltiderna.
1 W. blef generalmajor först 1859.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
