Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»café-chantants», »stora och lilla fördärfvet», där de drucko öl om
aftnarna och åhörde virtuoser af fjärde eller femte klassen.
Den 22 augusti kl. 9 f. m. togo vi farväl af Værnes och
ställde kosan till Trondhjem, dit vi anlände på 3 timmars tid.
Vicekungen mottogs här med blombuketter från fönstren, som voro
fullsatta med festklädda damer. Återfärden till Kristiania tre
dagar senare skedde till lands och direkt med långa dagsresor. På
aftonsidan, då skymningen började infinna sig, voro ridande bönder
vanligen tillreds att eskortera oss med tända facklor. Det var en
ganska pittoresk anblick att i mörkret se sig omgifven af ridande
fackelbärare, som själfva knappt kunde se vägen utan redo på
måfå under hingstarnes gnäggande och ryttarnes rop och skrik.
Middag intogs första dagen på Störens prästgård. Pastor Bödtker
berömde traktens milda klimat. »Vi hafva sällan mer än 25
grader kallt här», tillfogade han. »Kallar ni detta för mildt klimat?»
»Ja, visst», fortfor han, »i Röraas, dit ni komma i morgon,
visar termometern vanligen 40 gr. vintertiden. » Vi följde nästa
dag den djupa Guldalen, hvars vildhet gör ett dystert intryck.
En skjutsbonde berättade, att hans hustru två dagar förut blifvit
helt förbluffad, då hon vid en krökning af vägen mött tvenne
björnar. Man hade å ömse sidor stått och stirrat på hvarandra
med en viss häpnad, hvarpå björnarna efter en stund begifvit
sig in i skogen och lämnat passagen fri. En mil från Röraas
togo vi karrioler och gjorde en afstickare till Kongens grufva,
belägen i en dyster bergstrakt, som påminner om Vesuvii-kraterns
omnejd. Regnet piskade oss i ansiktet, och vi voro lungvåta, då vi
intogo vår frukost före nedstigandet i grufvan. Vi fingo nu
anlägga lämplig beklädnad, mot hufvudstötar en hög tub af läder,
mot sittbad ett vaxduksförkläde m. m. Man lade sig sedan på
rygg i en öppen låda, som liknade en likkista, två i hvarje låda,
och ekipaget, draget af en häst och belyst af en fackelbärare,
fortskred i sakta mak längs grufvans irrgångar. Färden räckte
omkring tjugu minuter. Anlända till gallerierna, stego vi ur våra
obekväma bäddar. Här var anblicken högst fantastisk; de af
människohänder sönderhackade klippmassorna visade de underli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
