- Project Runeberg -  Minnen / Del 1. 1833-1861 /
175

(1911-1913) [MARC] Author: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för fotvandringar som för ridt- och båtfärder.
Kommunikations-anstalterna äro nämligen här ytterst primitiva, och boningshusen
ofta belägna flera mil ifrån hvarandra. Civilministern, som är en
klen fotgängare, och Selander, som älskar bekvämlighet, foga sig
suckande i det oundvikliga. Jag vet ej, om den senare i hemlig
het gör några astronomiska observationer, men jag har hittills ej
hört andra yttranden af den godmodige mannen än angående de
mer eller mindre välsmakande festmiddagar han intagit. Han och
Malmsten uppträda vanligen rökande långa sjöskumspipor. Är
Selander lugn och fredlig, så är hans kamrat så mycket mer
rörlig och talför; hans skallande skratt hörs på långt håll, och hans
dispyter med prinsen återkomma dagligen än angående
prästerskapet, som Malmsten ej tål, men som af kronprinsen anses som
ett af statens viktigaste element, än rörande åtskilliga mer eller
mindre framstående personer. Sandels tiger, eller också gnäggar
han som en fåle, Dalström trakterar oss med godmodiga
kvickheter, och Almqvist är välvillig mot alla. Slutligen och för att
taga det bästa till sist är prinsen själf själen i karavanen,
ständigt vid friskt och gladt lynne, vänlig och finkänslig i umgänget,
outtröttlig och äfven mån om att visa sig som sådan både inför
oss och infödingarne.

Från Luleå följde vi älfstranden dels åkande dels vandrande i
den djupa sanden fram till Bredåker. För att undvika skafsår på
fotterna hade vi enligt landets sed skaffat oss pjäxor eller
ren-skinnspåsar fyllda med hö, däri foten mår särdeles väl. Ett slags
kapplöpning ägde under vägen rum mellan prinsen och mig;
ingen af oss ville erkänna sig besegrad, och vi anlände samtidigt
en timme före de andra till Bredåker. Bland en hop välvuxna
och blonda kvinnor, som här samlats för att beskåda kronprinsen,
märktes två lapska ladugårdspigor af hidöst utseende; ehuru knappt
40-åriga sågo de ut att vara minst 70 år gamla.
Bostäderna här äro som nästan öfverallt i Norrland snygga och
rymliga; vanligen äger bonden utom nödiga uthus två boningshus,
båda försedda med tvenne våningar. Det ena tjänar honom till
vinter-, det andra till sommarbostad. Bristen på kommunikationer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:34:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fvdminnen/1/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free