Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stranden. Prosten Laestadius förrättade nu gudstjänsten men höll
bönerna på lapska. Då jag efteråt satt och målade af kyrkan
med omgifning, kom en ung lapska och frågade mig, om jag
ville framföra ett bref till hennes syster, som tjänade hos
klockaren i Kalix; hon hade nämligen fått reda på, att vi ämnade oss
dit. Detta lofvade jag, men som hon själf ej var skrifkunnig,
ref jag ut ett blad ur mitt album och skref efter hennes diktamen
en berättelse om hvad som händ t familjen under de tre år
systrarna ej träffats. Brefvet slutade med anhållan om svar och med
följande postskriptum: »Glöm ej att säga mig, hvad brefbäraren
nämnt om mig!»
Återfärden till Jockmock var rätt äfventyrlig. Hittills hade vi
rott uppför forsen, nu bar det af utför densamma; detta senare
färdsätt är snabbare men äfven obehagligare. Det kändes
ständigt, som om båten skulle kantra. Karlen, som med sin åra styrde
den, spände så skarpt sin blick, i det han spanande såg framför
sig, och hans framåtlutade gestalt fick ett på samma gång så
energiskt och så ängsligt uttryck, under det båten hoppade och
dansade mellan de uppskjutande klippspetsarna, att passagerarnes
sinnesstämning ej kunde undgå att ofrivilligt taga intryck häraf.
Prinsen, som annars är så oförskräckt, nöp mig krampaktigt i
armen och var förvånad öfver mitt lugn. Vid midnatt ankommo
vi till Björkholm, ett nybygge, där vi sträckte ut oss på golfvet
för att söka hvila. Natten var lika ljus, som om det varit dag,
och någon sömn var ej att tänka på för myggen, med hvilken
en ständig strid ägde rum. Prinsens och min bädd hade redts
sida vid sida med nattsäckar till hufvudkuddar; det hände ej sällan
under denna kamp, att sängkamraten fick mottaga det slag, som
var ämnadt till själfförsvar mot den envisa myggflocken. De
gröna slöjor, vi lindat om våra hufvud, hjälpte oss föga mot
betten; de hindrade oss däremot att andas fritt. Vår värd [-penslade-] {+pens-
lade+} dagen därpå mitt ansikte med tjärolja, hvars råa lukt dock
verkade lika afskräckande på mig som på myggorna. Under
färden hade sedan hvarje ryttare en björkgren i handen att vifta
omkring sig med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
