Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid återkomsten till Jockmock funno vi vår civilminister frisk
men äfven trött på prästgårdens kök; han hade ej rört de
vinbuteljer, vi lämnat kvar för hans behof, detta af brist på korkskruf.
Som två af prästsönerna skulle tillbaka till skolan, fingo de nu
följa med oss till Luleå, där vi hvilade öfver en dag i
landshöf-dingens trefliga hem. Fru Ros anförtrodde mig, att hon längtade
söderut. Jag rådde henne att försöka intressera prinsen-regenten för
mannen, hvars duglighet möjligen kunde få användning på en
annan plats; hon följde mitt råd och under en spatsertur med
prinsen erhöll hon hans löfte att snart få se sin önskan uppfylld. Ros
blef verkligen också följande år utnämnd till generalskogsdirektör.
Resan fortsattes uppför Kalix älf; passerandet af Kami
ungefallet var vår sista äfventyrliga båtfärd. Denna älfs stränder äro lägre
och mer odlade än Luleälfs. Vi gjorde halt i Haparanda.
Torne-älf skiljer denna stad från Torneå och utgör gränsen mot
Ryssland. Vid denna årstid var flodbrädden nästan torr, så att man
obehindradt kunde spatsera däröfver. Prinsen-regenten hade
föresatt sig att ej öfverskrida gränsen, men nyfikenheten tog
öfver-hand, och vi begåfvo oss sålunda, han och jag, tidigt på morgonen
till den lilla ryska staden i afsikt att köpa pälsverk. Trots alla
försiktighetsmått var vid vår ankomst till staden prinsens
inkognito, tack vare de ryska spionernas påpasslighet, redan förrådt, och
vi blefvo plötsligt omringade af en afdelning donska kosacker,
som, framsprängande i full galopp och med fällda pikar, sågo så
hotande ut, att jag fruktade, att de kommo för att enlevera den
svenske regenten. Men sedan de lika hastigt, som de framryckt,
dragit sig tillbaka och sedan åter utfört några vilda och
bullersamma rörelser, uppställde de sig på två led och intogo en
orörlig ställning, medan officern saluterade prinsen med sin sabel.
Som han ej talade något annat språk än ryska, kunde vicekungen
ej uttrycka sin belåtenhet med uppvisningen på annat sätt än att
genom mig öfverlämna i rdr per man åt de 30 kosackerna,
som paraderat. Jag lät senare på dagen en af dem komma till
Haparanda, emedan jag ville rita af honom. Karlen stod alldeles
orörlig utan att ens blinka, och jag sökte förgäfves få honom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
