Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torneå var ändpunkten på den högst intressanta resan i höga
norden, en färd, som ej ens den rikaste privatperson på så kort
tid skulle kunnat fullborda; den hade gått öfver obanade
fjälltrakter, urskogar, träsk, storartade sjöar och forsar, samt genom
ett land, där solen denna tid visar sig under hela dygnet, och
detta i sällskap med en älskvärd och hurtig furste, som öfverallt
mottogs med hänförelse, äfvensom med andra angenäma reskamrater.
Hemresan från Haparanda till Stockholm ägde rum direkt med den
under hela tiden i beredskap liggande kronoångaren. Vicekungen
lämnade sin elegant inredda salong till sin ordonnansofficer
Dalström och begagnade själf en koj i närheten af min hängmatta.
Fartyget länsade under förlig vind hastigt undan, det stormade
våldsamt, och vildt böljade och skummade Bottenhafvet. Dalström
låg hela tiden sjösjuk i den furstliga bädden och rullade omkring
i det blåa sidentäcke, som varit ämnadt åt prinsen; han våndades
och svettades så, att då vi ändtligen i Grisslehamn kommo i
lugnare vatten, och han vågade sig upp, den stackars karlen
framträdde med ansikte och händer färgade i berlinerblått. Dessa
minnen från det dyrbara täcket hunno med möda borttvättas,
innan vi vid Skeppsholmen stego i de kungliga vagnarna, som
mötte vid landstigningen för att under folkets jubel föra oss till
slottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
