Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kondoleanssändebud började nu anlända och beskickningar
härifrån äfven afgå. Från Köpenhamn ankom den 13 juli
öfverhofmar-skalken Lövenskiold, och general Bildt afsändes strax därefter
för att tacka för artigheten, hvarvid han åtföljdes af Chapman och
Stang. Andra beskickningar afreste för att för utländska regenter
tillkännagifva Carl XV:s uppstigande på tronen. Sålunda sändes
baron C. J. Bonde till Paris med Rehbinder i sitt följe, general Lovén
med Lagerfelt till London, baron Braunerhielm med G. Peyron
och C. v. Platen till Petersburg, grefve N. Gyldenstolpe med
Malcolm Hamilton och G. Åkerhielm till Wien, slutligen norrman-
nen Lövenskiold med Boy till Berlin och Dresden. Hvad mig
angår, så fortfor jag med min adjutantstjänst på Ulriksdal. Såväl
etikettens som hjärtats fordringar nödgade deras majestäter att
föra ett tillbakadraget lif, åtminstone till dess begrafningen vore
öfver, men de togo sin sorg lugnt och stilla och tröstade sig i
sällskap med sin närmaste omgifning, då och då tillökt med någon
gäst från hufvudstaden. En ridtur på förmiddagen och en båtfärd
på aftonen voro de enda förströelser, man tillät sig. Efter téet,
som vanligen serverades i en berså ute i trädgården, uppstod i
allmänhet en liflig konversation; vanligen förde konungen själf
ordet, berättade gärna om sina ungdomsäfventyr men diskuterade
äfven ofta filosofi och moral med Johan Liljencrantz. Dalström
var lustigkurren i samkvämet och gaf ständigt anledning till glada
skrattsalfvor. Damerna sågo ut som nunnor i sina sorgkläder men
begärde ej bättre än att blifva roade.
Den 77 juli. Etikettens fordringar börja kännas tunga för
kungens lifliga lynne. I går söndag, då han efter middagen
entledigat oss på ett par timmar, begåfvo vi oss till Beylon,
ståthållaren Manderströms boställe, där ett större sällskap redan var
församladt kring punschbålen, Hwasser med fru, Svante Hedin,
Boklund, Armfelt m. fl. Fru Hwasser satt som vanligt och rökte
ur en lång sjöskumspipa, och Svante underhöll oss med sina
kvicka infall; han har ett outtömligt förråd af godt lynne, och
hans skämt sårar sällan. Bäst som vi nu sitta med glasen i hand i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
