Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rierna genom den sammanpackade folkmassan, eskorterade af de
12 medförda drabanterna i sin enkla mundering och af >
cent-gar-der» i lysande uniformer. Nyfiken att erfara allmänhetens omdöme
red jag något efter den kungliga kortegen. Intrycket var tydligen
förmånligt såväl för Carl XV själf som för hans drabanter. Efter
middagen i Tuilerierna tog kungen mig afsides och frågade mig,
om jag ej ansåg lämpligt, att han till gengäld för militärmedaljen
gaf kejsaren svärdstecknet. Jag missförstod frågan, och troende,
att han menade svärdsmanstecknet, hvilket jag visste bars af danske
kungen, svarade jag, att jag fann idén god, hvarpå kungen, utan
att rådfråga någon annan, utnämnde kejsaren till riddare af
svärdsordens stora kors. Detta var en blunder, ty nämnda utmärkelse
tilldelas endast en armébefälhafvare, som vunnit en afgörande
seger öfver rikets fiender. Kejsaren hade visserligen kämpat mot
Österrike och Ryssland men var ej härigenom berättigad att
erhålla denna utmärkelse; saken stod likväl nu ej vidare att ändra.
Kungen sökte sedan ursäkta sig med, att han räknade kejsaren
såsom en allierad och alltså i denna egenskap kunde gifva honom
sagda utmärkelse, men grefve Manderström var af annan mening
och befarade Österrikes och äfven Rysslands missnöje.
Efter middagen föreslog kejsaren ett besök på Théâtre
Français, men då jag såg, att kungen, som just stod vid likörbrickan
omgifven af unga officerare, visade ringa benägenhet härför,
närmade jag mig oförmärkt och gjorde honom uppmärksam på det
ogynnsamma intryck, hans uteblifvande från världens första scen
och fransmännens stolthet skulle göra på parisarne. Jag lyckades
också öfvertala honom att återtaga sitt nekande svar. Han såg
Molières »Les femmes savantes » och »Le malade imaginaire».
M:mes Metternich och Pourtalés, som sutto i logen midt emot
den kejserliga, gjorde miner bakom sina solfjädrar och fixerade
kungen, hvar gång ordet »cocu» förekom i dialogen. Efter teatern
superade kungen på »Maison dorée», dit han inbjudit mig jämte
Brincourt och herr Jules Blanc. Jag lyckades dock afstyra Nils Barcks
förslag att inviga kungen uti Pariserdemimondens hemligheter.
Kejsaren var förhindrad att beledsaga sin gäst till lägret i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
