Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prins ( )scar lät mig första, hurusom det endast hade berott på
honom själf att få bestiga Greklands tron, samt att underhandlingar
härom verkligen varit ä bane och saken föremål för ministärens
öfverläggningar.
21 januari.
I går afton var det bal hos min öfverste, som hos sig såg
150 personer. Jag fick här tillfälle att beundra en förtjusande
ung dam, fröken Märta Leijonhufvud, dotter till Sperling L. En
française dansade jag med grefvinnan Plessen och tillbringade
återstoden af aftonen konverserande med damerna. Friherrinnan
Fleetwood berättade mig, att allmänna samtalsämnet i staden
vore historien om hennes barns porträtt.
Förloppet var följande:
Friherrinnan F., som till julen önskade göra sin man en
öfver-raskning, hade bedt mig rita af hennes båda gossar, utan att
deras fader finge vetskap härom. För att kunna arbeta ostördt
hade vi därför utvalt de timmar, Fleetwod tillbragte utom
hemmet, och vi voro just vid sista sittningen, då vi plötsligt fingo höra
F. komma in i tamburen och försöka att öppna dörren till
salongen, där jag höll på att rita. Under tiden, medan friherrinnan
höll igen dörren, bedjande sin något förvånade man att ej komma
in, samlade jag i hast mina tillhörigheter och flyktade in i
sängkammaren, som låg näst bredvid, i förhoppning att obemärkt därifrån
kunna hitta en annan utgång. Olyckligtvis hade F., sedan han
förgäfves sökt inkomma genom salongsdörren, fått en snarlik tanke,
hvarföre jag också, just som jag skulle öppna den från
sängkammaren ledande dörren, plötsligt fick höra hans steg och endast hann
trycka mig tätt intill väggen, där han nu helt förbluffad
upptäckte mig. Friherrinnan anlände samtidigt och förbjöd mig att
förete bevisen på min oskuld. Den gode F. visste ej, hvilken
min han skulle hålla, men tog till sist sitt parti och skrattade med
oss båda. Portföljen, som jag höll under armen, gaf honom helt
visst en ledning, och han antog, att det vore fråga om fruns porträtt.
Emellertid förebrådde han henne i tragikomisk ton, att hon be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
