Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höfva återvända efter slutadt uppdrag utan i stället få stanna hos
de mina på Råbäck samt där tillbringa min semester.
Vi gingo följaktligen den 4 augusti ombord på ångaren
Thun-berg, som kanalvägen förde oss till Göteborg, och gynnades denna
liksom föregående resor af det vackraste väder. De första
slussarna funno främlingarne i hög grad intressanta, men så
småningom blefvo de mindre roliga och till sist mycket enformiga;
lyckligtvis hade man tillfälle att emellanåt göra promenader i
land.
I Motala var allt förberedt för prinsens mottagande, och tidigt
på morgonen hälsades vi af direktör Carlsund, som mötte oss i
en angslup. Han lät oss i detalj se smedjorna och verkstäderna,
som tillhöra detta stora industrietablissement, hvilket han med
utomordentlig skicklighet förestår. Vi sågo en utmärkt elegant
ångare af järn färdig att gå af stapeln samt lokomotiv,
järnvägsvagnar, stålplåtar till pansarfartyg m. m.
Efter slutad inspektion begåfvo vi oss åter till vår båt, som
under tiden gått igenom några slussar, hvarpå resan fortsattes
vidare. Lifvet om bord under dessa trenne dagar blef i längden
ganska enformigt. Trots det dåliga köket intogo vi regelbundet
vara tre mål om dagen på ångbåten, dock först efter de öfriga
passa-gerarne. Bland dessa funnos några, som icke åto alls; detta var
förhållandet med en ung, ganska täck dam klädd i gult. Hon
tillbringade äfven natten på däck, endast höljd i en lätt mantilj till skydd
mot kylan. Jag skyndade därför också att breda min uniformskappa
öfver hennes ben. Hon talade aldrig men följde med de svarta
sorgsna ögonen alla våra steg. På andra dagen såg jag henne, då
jag drack mitt kaffe, fästa en så bedjande blick på min kaffekopp,
att jag tillsade uppasserskan att å prinsens vägnar bjuda henne
att gå ner i salongen och intaga middag. Hon skyndade genast
åstad, och en half timme därefter sågo vi henne komma upp igen
med ett helt annat och lyckligare utseende.
Vi kallade henne »gula damen» till åtskillnad från en tjock
fru klädd i rose, hvilken snattrade beständigt än med
passage-rarne än med de barn, som kommo ombord för att sälja bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
