Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fadern, som är präst och i goda omständigheter, lär gifva honom
ett årligt underhåll af hundra pund, som han super upp här i
Vänersborg. Full är han nästan beständigt; han sätter en ära
däri och talar om delirium som en annan om en kamrat. »Lilla
dillo, försäkrar han, »är mycket treflig, men stora dille, hu! då
ser man f-n i kakelugnen. > Häromdagen hade han för Lloyd
bittert klagat öfver den dåliga polisen i staden. »Kan ni tänka
er», sade han, att de lymlarne inte en gång plocka upp mig,
när jag ligger dödfull på gatan!»
Vi trallade hos Kuylenstjernas ett dussin personer samlade
till supé. Jag stannade där till kl. 9 och återvände sedan till
båten, som landsatte mig följande dag den 10 aug. i Hellekis hamn.
September.
Återkommen till Stockholm efter slutad semester, bevistade jag
Otto Ramels bröllop med fröken von Blixen-Finecke, hvilket ägde
rum i all enkelhet hos hennes moder. Den unga bruden är fastän
något mager ovanligt vacker samt förefaller mycket lugn trots
sina stora blixtrande ögon. Dagen efter vigseln gaf brudparet
middag på Hasselbacken för bröllopsgästerna, hvilka nästan alla
tillhörde familjen Ankarcrona.
Efter middagen, som var mycket animerad, for brudparet hem
till sig, och återstoden af sällskapet tillbragte aftonen med att
åhöra Schantz’ konsert, hvarefter herrarne intogo supé, som
kryddades af bröderna Ankarcronas skämtsamma infall.
Då jag sedan en dag uppvaktade H. M., bjöd han mig kvar till
frukosten samt bad mig härjämte komma ut till Ulriksdal på en
veckas tid för att närvara vid den stundande hjortjakten. Han
fäste sig ej vid min invändning, att jag ej vore jägare, och att
denna inbjudning kunde vara mera begärlig för någon annan.
»Du skall rita af våra bedrifter och hålla drottningen sällskap*,
svarade H. M.
Jag begaf mig alltså den 7 på kvällen till Ulriksdal och såg
under de följande dagarna de inbjudna jägarne småningom anlända.
Först inställde sig Louis Wrede, just hemkommen från en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
