- Project Runeberg -  Minnen / Del 2. 1863-1865 /
66

(1911-1913) [MARC] Author: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

intendent, han likväl hoppades, att jag skulle kvarstå i armén,
och att han i hvilket fall som helst önskade fästa mig vid sin
person genom att kalla mig till kabinettskammarherre.

jag tackade utan att fästa allt för mycken vikt vid H. Maj:ts
löfte. Jag har nämligen redan sett allt för många förhoppningar
i den vägen svikas för att kunna säkert räkna härpå.

På börsbalen härskade efter vanligheten en förfärlig trängsel.
De kungliga foro dit i galavagnar samt eskorterades af kavalleri.
Vid inträdet i danssalen spelade musiken upp en triumfmarsch.
Kungen, drottningen jämte prins Oscar togo plats på en tribun,
omgifna af särskildt kommenderade officerare och det uppvaktande
hofvet. Man kunde verkligen tro sig vara på operan. Efter en
polonäs, i hvilken de mest framstående bland borgerskapets
damer och herrar fingo den nåden att föras af Deras Maj:ter, gjorde
de höga personerna en rund, därvid hvar och en erhöll några
älskvärda ord. Sedan kom turen till diplomatiska kåren, för
hvilken i en särskild salong gafs kur.

När balen var till ända och vi skulle fara därifrån, hittade ej
lakejen min kappa, och jag måste utan öfverplagg begifva mig från
den öfverhettade ballokalen ut i i o graders kyla, hvarför jag, för att
icke riskera en förkylning, i språngmarsch återvände till slottet.
Kungen ville nödvändigt förära mig en af sina kappor, men jag
afböjde detta hans vänliga erbjudande i hopp om att senare återfå
min egen kappa.

2 jan. kl. i o e. m.

Jag kommer nu från teatern, där jag med familj i en af
Ste-dingk upplåten loge åsett första uppförandet af min pjäs. Det
var icke utan otålighet jag följde de tre akterna af det mycket
sentimentala stycke, som föregick »Doktor Mekara». Ändtligen
går ridån upp; man ser framför sig gården i ett dårhus. Doktorn
är full af entusiasm öfver sin mission, inbillar sig vara uppfinnare
af en metod, som icke endast botar sjukdomen utan gör hvarje
återfall i densamma omöjligt. Åt ingen annan än en af honom
själf kurerad patient vill han gifva sin dotters hand. Den unga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:34:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fvdminnen/2/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free