- Project Runeberg -  Minnen / Del 2. 1863-1865 /
157

(1911-1913) [MARC] Author: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af en ryttarstaty öfver Carl XV. I hufvudstaden yttrade sig
glädjen på ett mindre storartadt sätt; kaféer och utskänkningsställen
voro öfverfulla, man drack stora kvantiteter punsch och sjöng
folksången.

I går uppfördes på teatern dagen till ära tillfällighetsstycket
»Dagen gryr>, och som afslutning gafs en tablå, hvari förekommo
allegoriska bilder af de fyra stånden bekransande Carl XV:s byst.
En festklädd publik fyllde hela parkett samt logeraderna men
bestod nästan uteslutande af borgerliga familjer. Adeln lyste
med sin frånvaro af helt naturliga skäl. Man kan afstå från
fä-derneärfda rättigheter af patriotism eller af klokhetsskäl, men det
är förlåtligt, om man ej häri inlägger någon hänförelse. Jag såg
ej mer än 3 å 4 adelsmän på teatern: herrar Hugo Hamilton,
S. von Troil och de Maré, men ej en enda adlig dam. Adelns
fruar och barn äro också i allmänhet mycket missbelåtna med
utgången.

Under föreställningen hade folkmassan spänt hästarna från
kungens vagn. Då jag fick veta detta och att folket ämnade
draga kungens vagn till slottet, anmälde jag förhållandet för H. M.,
som i häftig ton befallde mig att genast låta spänna för hästarna
igen. Uppdraget var emellertid outförbart, ty då jag kom ned
på torget, stod framför ingången till teatern en tätt samman
packad bullrande hop af tusentals personer kring den frånspända
vagnen, på hvars kuskbock den ståtlige lifkusken fortfarande
tronade orörlig med piskan i hand. Min röst ansträngde jag
förgäfves, ingen hörde på, och när kungen själf en stund därefter
visade sig samt med vredgad stämma begärde sina hästar, svarades
han med hurrarop. Vid förnyad uppmaning af kungen uppstämdes
folksången. Sedan H. M. därefter äskat tystnad, yttrade han med
mildare röst: Jag tackar er, mina vänner, men jag vill icke lägga

selar på mina undersåtar. För genast fram hästarna.» Dessa
ord, som upprepades i folkmassan, gjorde verkan, man fann för
godt att återhämta hästarna; under tiden gingo kungen och
drottningen ut genom porten åt Arsenalsgatan, stego upp i kammar
herrens vagn, som stod därutanför, samt foro obemärkta till slot-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:34:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fvdminnen/2/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free