Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fag påminner mig en lustig anekdot angående just denna
ordensstjärna. For några år sedan vid kungens sista besök i Halmstad
hade landshöfding Alströmer lofvat denne sin närmaste man,
hvil-ken utgör typen för en ämbetsman genomträngd af medvetandet om
sin egen betydenhet, att vid kungens afresa anmäla honom till
erhållande af riddarkorset, för hvilket ändamål han därför hade att
hålla sig i närheten af sin höfding.
Uppfylld af ett ljuft hopp och emedan han vid detta högtidliga
ögonblick önskade framträda i all sin glans, går han nu upp på
sitt ämbetsrum för att göra toalett. Vaktmästaren passerar
händelsevis förbi, ser nyckeln sitta i dörren, och i den tro, att någon
kvarglömt denna, låser han dörren och stoppar nyckeln i sin ficka.
När landssekreteraren är färdig, ämnar han skynda ner till sin chef
men märker då, o fasa, att han ej kan slippa ut. Hvarken
bult-ningar på dörren eller rop genom fönstren hjälpa; alla människor
befinna sig på yttre borggården för att åse kungens affärd, och
endast hurraropen besvara den stackars fångens ångestskri, som
gäckad i sina förhoppningar och rytande af ilska först några
timmar senare befrias ur arresten. När dörren ändtligen
öppnades, fann man honom gul i ansiktet som en citron; vreden hade
åsamkat honom en häftig gulsot. Året därpå utnämnde kungen
honom dock till riddare. I dag visade sig emellertid mannen glad
och förekommande.
Halmstads slott har ett behagligt läge vid flodstranden, och
de forna vallarna äro nu förvandlade till trädgårdar. I landshöf-
dingens frånvaro bjöd oss hans landssekreterare på förfriskningar
i en paviljong omgifven af blommor samt presenterade oss för sin
fru och sina tre döttrar, som voro mycket blyga.
Min onkel Gösta Lewenhaupt skickade oss sedan sin vagn för
att hämta oss till sin helt nära staden belägna egendom Marieberg,
där vi nu också tillbragte aftonen. I sällskap med min tant
och yngsta dottern samt sonen Casimir företogo vi en promenad
för att på andra sidan floden åse Halmstadsungdomens dans och
lekar, hvarefter ofvannämnda fränder äfven följde oss till
ångbåten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
