Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På aftonen den 28 samlades folkhopar omkring statyn; ett
trettiotal pojkar lyckades också att, innan beväpnad styrka hunnit
till platsen, förstöra läktarens ena trappa. En skvadron af
Hästgardet skingrade dock orostiftarne, hvilka spridde sig åt olika håll,
tjutande af alla krafter, samt höllo såväl trupp som polis i ständig
rörelse under en del af natten.
Dagen därpå enade sig tre privatmän Hammer, Blanche och
Lindström, hvaraf de två senare tillhörde festkommittén, om att
erbjuda Nilsson 1 ,ooo rdr, ifall han ville rifva ner den återstående
delen af läktaren. Denne begärde också öfverståthållarens
tillstånd därtill men erhöll det svar, att han först måste hafva
öfver-intendentsämbetets och festkommitténs medgifvande, innan en sådan
tillåtelse kunde lämnas. Hammer lyckades nu få Sprengtporten,
Sohlman och Qvanten att underskrifva ett dylikt medgifvande;
man sökte äfven mig i samma syfte. Jag uppehöll mig emellertid
vid tillfället hos kungen; man begaf sig till slottet, men jag hade
just då lämnat detta; slutligen träffade mig dock hemma hos mig
en polisman. Jag nöjde mig med att påpeka, att då mitt tillstånd
till läktarens uppförande gifvits under uttryckligt villkor af kommitténs
och polisens samtycke, dessa samma myndigheter också hade
fullkomlig frihet att taga bort densamma, men förbehöll mig likväl,
att platsen blefve återställd i sitt forna skick samt
materie-len bortskaffad, innan festen ägde rum. Knappt var detta
besked lämnadt, innan en ny order kallade mig ögonblickligen
till H. M.
Jag fann kungen i öfverläggningmed Bildt, hvilken sökte förmå
Majestätet att skänka sitt bifall till Nilssons anhållan. Kungen gjorde
invändningar men tycktes vankelmodig. Jag kan ej», sade han,
»gifva vika för en påtryckning, som härrör från dåliga lidelser,
samt för dessas organ i pressen; att ej härvidlag göra motstånd
vore för dem en uppmuntran! Hvad skall jag besluta? Min
värdighet äfventyras, om jag låter pressen regera mig.»
Bildt: »Det är alldeles riktigt; men i detta fall, då kungen står
utanför företaget, kan E. M:s värdighet ej taga skada, om
entreprenören, som byggt den olycksaliga läktaren, vill rifva den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
