- Project Runeberg -  Minnen / Del 3. 1866-1870 /
152

(1911-1913) [MARC] Author: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dagboksanteckningar 1870.

ellan jul och nyår gjorde jag en liten resa till landet, som

varade tvenne dagar. Jag skulle nämligen afgifva mitt utlå-

tande öfver en del frescomålningar från i4:e århundradet,
påträffade under kalkrappningen i en liten kyrka Väster-Åker i
Uppland, belägen två mil från Uppsala samt helt nära Viks slott. Jag
hade stämt möte vid bangården med Blackstadius, hvilken skulle
vara mig följaktig såsom sakkunnig och uppgöra ett
kostnadsför-slag för de restaureringsarbeten, som kunde blifva erforderliga.
Denne konstnär har nämligen för kort tid sedan lyckligen utfört
ett liknande företag. Emellertid passade ej B. på tåget, och jag
måste resa ensam. I samma kupé som jag satt baron L.,
hvilken har rykte om sig både att vara mindre fin och rätt obehaglig,
men som föreföll mig ganska höflig samt äfven språksam.

Gustaf von Essen hade till hälften lofvat att hämta mig i Uppsala
med sin vagn; antagligen måtte han emellertid funnit vädret för svårt,
hvarför jag allena fick begifva mig till platsen, d. v. s. icke
fullkomligt allena, ty Reinh. Rudbeck bad mig vid affärden medtaga till
fröken v. Essen en ung Newfoundlandshund instängd i en lår, som
fastsurrades bakom släden, hvilket djur fördystrade resan genom
sitt ihållande klagotjut. Luften var kall, och ett fint snöglopp slog
mig i ansiktet; snön täckte marken öfverallt, så att jag
oupphörligen blef tvungen att stanna och fråga efter vägen, enär
körsvennen var obekant på orten. Slutligen anländer jag till min lilla
kyrka; klockarens piga lämnar mig en ofantligt stor dörrnyckel,
och inkommen blir jag å kyrkans murar varse en serie bibliska
bilder infattade i ramar af löfverk, allt af en särdeles behaglig verkan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:34:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fvdminnen/3/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free