Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa herrar voro helt förvånade öfver mina franska sympatier;
de kunde ej förstå att, då vi själfva voro af germanskt ursprung,
vi icke skulle lifvas af samma ädla känslor som Tyskland. Jag
genmälde, att jag vissserligen från deras ståndpunkt sedt gillade
idén om ett stort, enigt Tyskland, hvilket vore en storslagen
uppgift, som Bismarck föresatt sig, och att jag väl kunde förstå, att
han trots Frankrikes motstånd ville söka genomföra den, men
påpekade tillika, att man på svenskt håll ej kunde undgå att erfara
en viss fruktan för en så företagsam granne som Preussen. Dess
brutala politik gentemot Danmark vore ej ägnad att väcka några
sympatier i Skandinavien.
Det låge däremot i Frankrikes intresse att söka bevara
Skandinaviens oberoende, hvarför vi naturligtvis ej kunde önska dess
försvagande. Skulle vi komma att befinna oss mellan Ryssland
och ett allsmäktigt Tyskland, vore vi också i och med detsamma
på nåd och onåd utlämnade åt dessa två kolosser.
Dagen därpå hade jag ånyo en dylik diskussion, fast då mindre
angenäm. Det var i kupén med en hop tyskar, hvilka i början
togo mig för en fransman samt betraktade mig med mindre vänliga
blickar; sedermera, då de fått reda på min nationalitet, bådo de om
ursäkt för misstaget och frågade, på hvilken sida Sverige ställde
sig. »Det kommer att förblifva neutralt», svarade jag. »Godt!
Men hvar befinna sig dess sympatier?» — »Opinionen inom landet
är neutral?» — »Men den måste nödvändigt luta åt någondera
sidan.» — »Sverige blandar sig ej i edra affärer.» — Det var
allt, hvad de förmådde mig att uttala.
Längre fram på dagen, då jag befann mig ensam i min kupé, in
trädde ett slags Herkules, tillhörande landtvärnet samt tämligen
öfver-lastad af starka drycker. Han började med att oförskämdt fixera
mig och frågade, om jag var fransman? — »Nej?» — »Polack?»
»Nej!» — Engelsman?» — Åter nej!— »Hvart reser ni? I
hvilket ändamål?» — »För mitt nöje!» — »Det var eget, ni måste
ha något annat mål; man reser icke i denna stund endast för sitt
nöjes skull!»
För att ändtligen komma ifrån den efterhängsne karlen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
