Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den konstitutionella idéns utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att, medan jag ägnar alla mina krafter åt folkets
bästa, jag har för afsikt att bevara
själfhärskarmaktens princip med samma styrka och fasthet som
min aflidne oförgätlige fader det gjorde.
I liberala kretsar gaf man uttryck åt den
missräkning dessa ord hade väckt. Man bestred att
någon skulle yttrat sig i någon semstvo-församling
på sätt som i det kejserliga talet framhållits. Det
hade endast varit fråga om att nedbryta den mur,
som byråkratin och hofkretsarna rest mellan tsaren
och Ryssland. Och det var dessa tendenser som i
talet blifvit betecknade som »meningslösa drömmar».
Det kejserliga talet hade framkallat en känsla af
beklämning, men samhällets lefvande krafter skulle
snart öfvervinna denna betryckta stämning. En del
skulle börja en fredlig men systematisk strid för att
vinna den handlingsfrihet, som ansågs nödvändig.
Andra, mera beslutsamma, skulle använda alla medel
för att bekämpa den rådande regimen. En strid vore
oundviklig, och den skulle ej låta vänta på sig.
Pobedonostseff var den ledande själen i
inrikespolitiken, men Witte, finansminister
1892—1903, började småningom göra sig allt mera gällande.
Det var hans inflytande som bragte ett
agrarreformförslag af 1898 (hvilket tillika skulle hafva infört
semstvoinstitutionen[1] i de 24 guvernement, som
ännu saknade densamma) att falla. Witte hade
nämligen affattat tvenne utlåtanden rörande
semstvoinstitutionen. I det ena föreslog han att semstvos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
