Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fynden i Troas och Homeros' Troja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver slätten, och han hade så pass god kännedom om en
flods natur, att han kunde, när han så ville, utrusta den med
ett vattendrags vanliga egenskaper och omgifning. Huru
litet han lät det vara sig angeläget att lemna en skildring,
som i alla detaljer håller sig till eller gör anspråk på att
återgifva verkligheten, synes allra bäst af de
stridsskildringar, i hvilka härarna tumla om hvarandra mellan
skeppslägret och staden, utan att floden nämnes eller på minsta
sätt antydes.
Skaldens benägenhet att låta naturbeskrifningen blott
vara ett bidragande moment i skildringen af tilldragelser,
som voro det egentliga föremålet för hans uppmärksamhet,
framlyser öfveralt. När stridernas gång förtäljes, är marken
slät som ett golf, ingenstädes förekommer ett hinder för
de framryckande trupperna, för de snabbt framilande
stridsvagnarna. Men när de kämpande råka i sådant raseri att
de vanliga vapnen ej längre äro dem nog, då finnas genast
stenar till hands att lyfta och kasta; så t. ex.
tog Diomedes i handen
upp en sten så gräslig i tyngd, att tvänne bland vår tids
kämpar förmådde den ej att lyfta, men han dock med lätthet
svängde den ensam och slog Aineias på höften.
rosslande damp han utur den konstarbetade vagnen
framstupa ned, att han stod på hufvud och axlar i sanden;
blef så stående länge — ty sanden var djup där han fallit —
tills af sitt egna spann han stöttes till marken i stoftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
