Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot dem. Jag undrade hvad de tänkte, då de i halft
utplånade bokstäfver läste sina egna namn på
grafstenarne, undrade om de mindes sig själfva och önskade
att vara lefvande igen, eller om de voro lyckligare
i sin nuvarande gestalt. Men detta senare tycktes mig
vara en ännu sorgligare tanke.
En natt, då jag satt och stirrade ned på
kyrkogården, kände jag plötsligt en hand på min axel. Men
jag blef icke förskräckt, ty det var en öm, mjuk och
välkänd hand, och därför lutade jag endast min kind
mot densamma.
»Hvad gör mammas stygga gosse här? Skall jag
ge honom smäll?» Och vid dessa ord lades handen
mot min andra kind, och jag kunde känna de mjuka
lockarna blandas med mina egna.
»Jag tittar bara på andarna, mamma lilla», svarade
jag. »Det finns en sådan massa andar där nere. Jag
undrar just», tillade jag fundersamt, »huru det skulle
kännas att vara en ande?»
Min mor svarade ingenting, utan tog mig i sina armar
och bar mig tillbaka i min säng. Sedan satte hon sig
bredvid mig med min hand i sin — det var icke mycken
skillnad i storlek mellan dessa båda händer — och
började med sin ljufva, smekande stämma, som alltid
för ögonblicket kom mig att önska, att jag vore en
riktigt snäll gosse, sjunga en sång, som hon ofta brukade
sjunga för mig och som jag sedermera aldrig hört
eller ens skulle önska att höra.
Men under det hon sjöng, föll något varmt på min
hand, hvilket gjorde att jag satte mig upp i sängen
och nödvändigt ville se på hennes ögon. Hon
skrattade då, ett egendomligt brutet litet skratt, och sade,
att det inte var någonting alls och att jag skulle lägga
mig och sofva som en snäll gosse. Jag kröp därför ned
i min säng igen och knep ihop ögonen, men kunde
omöjligt begripa, hvad som kommit henne att gråta.
Stackars lilla mamma, hon hade en föreställning,
som troligtvis grundades mera på medfödd tro än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
