Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men i vår ungdoms dagar betraktade vi hvarandra
som synnerligen begåfvade unga män.
Från Jephson har jag fått ett bref, skrifvet på en
liten plats långt borta i Queensland. Brefvet lyder som
följer:
»Gör hvad du vill med det, min kära gosse, bara
du låter bli att inblanda mig i saken. Tack för din
smickrande saknad, som jag dock omöjligt kan dela.
Jag var aldrig skapad för den litterära banan, och till
lycka för mig själf kom jag underfund därmed i tid.
Några stackars satar göra det inte. Detta skall inte
vara någon pik åt dig, gamle gosse. Vi läsa allt hvad du
skrifver och tycka mycket om det. Ser du, det är allt
litet långsamt här om vintrarna, och då håller man till
godo med nästan hvad som helst. Det här lifvet passar
mig vida bättre. Jag tycker om att rida en yster häst
och känna solen bränna på mitt ansikte. Och vi ha
fullt upp att göra, må du tro; barnen växa upp
omkring oss, och vi ha boskapen och arbetsfolket att se
efter. Troligtvis anser du, att detta är en fasligt
tarflig, prosaisk sysselsättning, men den passar bättre för
min natur än att skrifva böcker. För resten finns det
alldeles för många författare ändå. Världen är så
sysselsatt med att läsa och skrifva, att den inte har någon
tid öfrig att tänka. Nu invänder du naturligtvis,
att böcker äro tankar, men det är bara tidningsjargon.
Kom ut hit, gamle gosse, och vistas, såsom jag ibland
gör, hela dagar och nätter ensam med boskapen på öde
slätter, öfver hvilka den djupblåa himmeln hvälfver
sig, så får du nog lära dig, att så icke är förhållandet.
Hvad en människa tänker — verkligen tänker — det
sluter hon i sitt inre, där det växer under tystnad.
Men det som en människa skrifver om i böcker, det är
sådana tankar, som hon vill inbilla andra, att hon tänker.»
Stackars Jephson! Och han som ändå en gång var
så lofvande! Men han hade alltid så underliga
föreställningar.
J. K. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
