Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 13 -r
rådt. »Jag får be så mycket om ursäkt. Jag tyckte,
att herrn frågade, om jag visste hvad klockan var —
den är baif fem.»
Amanda var den mest villiga jungfru, som
någonsin tjänat hos oss.
Ethelbertha förklarade nu, att hon själf skulle
gå ned och göra upp eld och att Amanda skulle följa
med och se på, huru hon bar sig åt. Som jag var
intresserad af att se, huru experimentet skulle
utfalla, följde äfven jag med. Ethelbertha fäste upp
sin klädning och skred till verket, under det att Amanda
och jag stodo bredvid och sågo på.
Efter en half timmes förlopp måste Ethelbertha,
varm, smutsig och förargad, afstå från försöket.
Eldstaden bibehöll samma kallt cyniska utseende som det,
hvarmed den hälsat oss vid vårt inträde i köket.
Nu försökte jag min lycka. Jag gjorde verkligen
mitt allra bästa och var mycket ifrig att lyckas. För
det första längtade jag efter min frukost, och för det
andra önskade jag kunna säga, att jag utfört detta
stordåd. Ty om någon mänsklig varelse kunde lyckas
att tända denna eld, skulle hon verkligen ha rätt att
känna sig stolt. Äfven under normala förhållanden
är det ingen lätt sak att göra upp en eld, men att lyckas
göra det efter Mac Shaugnassys regler, det skulle med
skäl kunna inregistreras bland berömliga gärningar.
Om det lyckades mig, hade jag för afsikt att gå
omkring och skryta med mitt stordåd.
Men nu lyckades jag icke. Jag tände eld på
åtskilligt annat, såsom köksmattan och katten, hvilken
naturligtvis skulle komma och snoka på det som inte
angick den, men bränslet i spisen tycktes vara
eldfast.
Ethelbertha och jag slogo oss ned på hvar sin sida
om vår dystra härd och stirrade på hvarandra, under
det vi tänkte på Mac Shaugnassy. Slutligen afbrötos
våra melankoliska betraktelser af Amanda, som hof
upp sin röst och framkom med ett af dessa praktiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
