Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 20 -r
grön bomullsnäsduk. Jag bad honom vara god och
fortsätta.
Den hederlige mannen tycktes vilja gifta sig,
men kunde icke besluta sig för hvem han skulle välja
till hustru. Han hade ett godt öga — så uttryckte
han sig — till två unga flickor, och han trodde sig ha
rätt att antaga, att ingendera af dem såg honom med
oblida ögon. Men nu var det just konsten att veta,
hvilken af dessa två — båda voro hyggliga och bra
flickor — skulle bli den bästa hustrun för honom. Den
ena, Juliana, var dotter till en före detta sjökapten,
och han skildrade henne såsom en mycket söt flicka.
Den andra, Hanna, var äldre och på det hela taget
mera stadgad. Hon var den äldsta af en talrik
syskonskara, hennes far var en gudfruktig man, som gjorde
goda affärer i trävarubranschen. Och nu frågade han
mig, hvilken jag skulle råda honom att taga.
Jag kände mig mycket smickrad, och hvilken
människa i min ställning skulle väl icke gjort det? Denne
Josiah Hackett hade kommit långväga ifrån för att
höra min visdom. Han var villig, nej, rent af
angelägen att lägga afgörandet af hela sitt framtida öde i
min hand. Och jag hyste icke det minsta tvifvel om
klokheten af detta hans beslut. Det hade alltid varit
min åsikt, att valet af hustru var en sak, som fordrade
ett klokt, opartiskt bedömande, sådant som en älskare
omöjligt skulle vara i stånd att afgifva. I ett dylikt
fall skulle jag icke ha tvekat att råda äfven den allra
klokaste. Och det skulle ju varit rent utaf grymt
att icke vilj a hjälpa denne stackars enfaldige man.
Han lämnade mig de båda flickornas porträtt
till beskådande. Jag nedskref på baksidan af hvardera
porträttet sådana fakta, som jag ansåg skulle tjäna mig
till ledning vid bedömande af deras lämplighet för
platsen i fråga, och lofvade att om ett par dagar, då
jag tagit saken i moget öfvervägande, skrifva och
underrätta honom om mitt beslut.
Hans tacksamhet var rent af rörande. »Besvära er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
