- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
25

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 25 -r

tala skulderna — eller rättare för att hjälpa till att
betala skulderna.»

»Det var ett förfärligt slag för hans familj!
Hemmet upplöstes väl, och alla familjens medlemmar
skingrades åt olika håll?»

»Nej, de äro inte alls skingrade», svarade han enkelt.
»De bo allesammans hos oss.»

»Men», fortfor han, då han såg det förfärade
uttrycket i mitt ansikte, »detta rår ju ni naturligtvis
inte för. Ni har nog bekymmer själf, tänker jag, Jag
kom inte hit för att plåga er med mina. Det skulle
vara en dålig återtjänst för all er vänlighet för mig.»

»Hvad har det blifvit af Juliana?» frågade jag.
Jag ville helst undvika att höra något mera om hans
egna angelägenheter.

Ett småleende upplyste hans sorgsna ansikte.

»Ack», sade han i en vida gladare ton än hittills,
»det gör en godt att tänka på henne. Hon är gift med
en vän till mig, Sam Jessop. Jag går och hälsar på
dem ibland, när Hanna inte är hemma. Det är som
att se en skymt af himmeln, då man kommer till deras
hem. Sam brukar ofta retas med mig och säga: ’Du
var allt ett bra stort dumhufvud den där gången,
Josiah’. Sam och jag ä’ gamla vänner, ser ni, så det
gör inte någet, om han skämtar litet med mig.»

Leendet försvann nu från hans ansikte, och han
tillade med en suck: »Ja, jag har ofta tänkt på huru
trefligt det skulle ha varit, om ni liade sett någon
utväg att råda mig till att ta Juliana.»

Jag kände, att jag till hvad pris som helst måste
återföra samtalet till Hanna.

»Ni bo väl fortfarande kvar på det gamla stället?»
frågade jag.

»Ja», svarade han, »men det är svårt att dra sig
fram, när man har så många att försörja.»

Och nu berättade han, att han icke visste hvad han
skulle tagit sig till, om inte Julianas far liade hjälpt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free