Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 39 -r
Från nedre våningen hördes ett alldeles förfärligt
oväsen, och huset skakades af tungt fallande kroppar.
Pappa ryckte till sig en revolver och rusade ned,
och jag följde efter honom. Köket var alldeles
upp-och nedpåvändt. Stolar och bord lågo kullkastade
huller om buller, ocli på golfvet låg en karl, som ropade
på hjälp. Hunden stod öfver honom och höll på att
strypa honom.
Pappa satte sin revolver för karlens tinning, under
det att jag med en nästan öfvermänsklig
ansträngning lyckades släpa bort vår räddare och binda honom
i köksförstugan, sedan jag först tändt gasen.
Då fingo vi se, att mannen, som låg på golfvet,
var en poliskonstapel.
’Gode Gud!’ utbrast min far, i det han släppte
revolvern, ’hur har ni kommit hit?’
’Hur jag kommit hit?’ upprepade mannen, i det han
satte sig upp och betraktade oss med en min af djupt,
men ganska förklarligt missnöje. ’Jag har
naturligtvis kommit hit för att göra min plikt. Jag ser en tjuf
smyga sig in genom fönstret, och då följer jag
naturligtvis efter honom.’
’Fick ni fatt i honom?’ frågade min far.
’Om jag fick fatt i honom?’ skrek karlen. ’Hur
skulle jag kunna få fatt i honom, när er eländiga hund
höll mig om strupen, medan tjufven tände sin pipa
och helt lugnt gick ut genom bakdörren?’
Följande dag annonserades hunden till salu. Mäter
ville behålla hunden, ty lion hade lärt sig att hålla af
honom, emedan han lät lillan rycka sig i svansen
så mycket hon ville. Hunden kunde icke hjälpa,
att lian misstog sig, sade hon. De båda karlarna bröto
sig in samtidigt, och hunden kunde ju icke rusa på båda.
Han gjorde sitt bästa och valde den ena. Det var ju
otur, att hans val föll på poliskonstapeln och inte på
tjufven. Men ett sådant misstag kunde ju ha händt
hvilken hund som helst.
Men min far hade fått en fördom mot det stackara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
