- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
40

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 40 -r

djuret och satte redan samma vecka in en annons i
The Field, där djuret rekommenderades såsom en
synnerligen lämplig akvisition för någon företagsam medlem
af det ädla tjufskrået.»

När nu Mac Shaugnassy slutat, kom turen till
Jephson, som berättade oss en mycket roande historia
om en olycklig hund, som en dag blef öfverkörd på
The Strand och fick sitt ena ben afbrutet. En
medicine studerande, som i detsamma råkade gå förbi,
tog upp hunden och bar honom till sjukhuset vid
Charing Cross, där hundens ben blef spjäladt och där
han fick stanna tills han blef alldeles bra, då han
skickades hem igen.

Det stackars djuret hade mycket väl förstått
hvad man gjort för honom och hade varit den
tacksammaste patient, de någonsin haft på sjukhuset.
Hela personalen tyckte det var tråkigt, när han
återvände hem.

Då tjänstgörande underläkaren en morgon, ett par
veckor senare, tittade ut genom fönstret, såg han hunden
komma traskande uppåt gatan. När han kom
närmare, märkte doktorn att han hade en penny i
munnen. En kärra med hundmat stod bredvid
trottoaren, och för ett ögonblick stannade hunden
obeslutsam.

Men hans ädlare natur segrade, och han gick fram
till sjukhusets port, höjde sig på bakbenen och lade
pennyn i fattigbössan.

Mac Shaugnassy blef mycket rörd öfver denna
berättelse och sade, att den vittnade godt om hundens
karaktär. Djuret var en stackars herrelös utbörding, som
kanske aldrig i sitt lif hade ägt en penny och aldrig
mera skulle komma att göra det. Hundens lilla gåfva
var därför i hans ögon värdefullare än den största
anvisning, som den rikaste mecenat någonsin
undertecknat.

De andra tre voro nu mycket ifriga att få öfvergå
till romanen, men jag kunde icke inse, att detta var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free