- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
45

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 45 -r

aftonförtjänst och gjorde ett förtvifladt motstånd.
Hans ansträngningar kommo endast slanten att fastna
ännu hårdare, och trots våra bemödanden dog han —
ännu ett offer till de många, som guldtörsten kräft.

Jag hade en gång en mycket underlig dröm om
rikedomar, hvilken gjorde ett djupt intryck på mig.
Jag tyckte att jag och en vän — en mycket kär vän —
bodde tillsammans i ett underligt gammalt hus. Jag
tror inte, att någon annan än vi båda bodde i huset.
En dag, då jag vandrade omkring i det gamla, förfallna
nästet, upptäckte jag en undangömd dörr till ett
hemligt rum, och i detta rum stodo flera järnbeslagna
kistor. Jag öppnade ett af de tunga locken och såg,
att kistan var till brädden fylld af guld.

När jag märkte detta, smög jag mig på tå ut och
stängde den dolda dörren, drog åter för de trasiga
draperierna och smög tillbaka längs den mörka
korridoren, i det jag såg mig försiktigt omkring åt alla håll.

Sedan mötte jag vännen, som jag höll så mycket
af, och vi gingo vidare liand i hand. Men i mitt hjärta
hatade jag honom.

Under hela den återstående delen af dagen höll jag
mig i hans närhet eller följde honom osedd, af fruktan
att han genom någon tillfällighet skulle få reda på
den dolda dörren, och om natten låg jag vaken för
att bespeja honom.

Men en natt somnade jag, och när jag vaknade,
fanns han icke längre bredvid mig. Jag störtade
upp ur sängen, skyndade ned för de smala trapporna
och genom den tysta korridoren. Draperiet var draget
åt sidan, dörren öppnad och i rummet där bakom låg
vännen, som jag älskade, på knä framför den öppna
kistan, och guldets glans bländade mina ögon.

Han vände ryggen mot mig, och jag smög mig
fram steg för steg. I handen höll jag en skarp, krokig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free