Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 46 -r
knif, och så snarfc jag kommit tillräckligt nära, dödade
jag min vän, där han låg på knä.
Hans kropp faller tillbaka mot dörren, som smäller
igen med ett dån, och jag försöker att öppna den,
men kan icke. Jag slår med mina knutna händer
mot den tunga dörrspegeln och ropar på hjälp, allt
under det att den döde hånler emot mig. Ljuset
strömmar in genom en springa i den massiva dörren,
bleknar, återvänder och kommer tillbaka igen, och jag
gnager på de järnbeslagna kistornas eklock, ty hungern
börjar angripa min hjärna.
Då vaknar jag och finner, att jag verkligen känner
mig hungrig, och erinrar mig i detsamma, att jag till
följd af en svår hufvudvärk icke ätit någon middag.
Jag klär mig därför nödtorftigt och går ned i köket
för att proviantera.
Det påstås, att drömmar äro ögonblickliga
tankekonglomerat, hvilka koncentrera sig kring den
tillfällighet, som väcker oss, och, såsom fallet ofta är med
vetenskapliga fakta, kan detta någon gång vara sant.
Det finns en dröm, som oupphörligt hemsöker mig,
fast med smärre variationer. Om och om igen drömmer
jag, att jag plötsligt blir anmodad att spela en viktig
roll i någon pjes på Lyceumteatern. Att stackars
Irving alltid skall vara offret förefaller visserligen
orättvist, men i själfva verket är det hans eget fel. Det
är han, som öfvertalar och så godt som tvingar mig
därtill. Själf skulle jag mycket hellre vilja ligga lugnt
kvar i min säng, och det säger jag också till honom.
Men han håller envist fast vid, att jag måste stiga upp
ocli genast begifva mig till teatern. Jag förklarar för
honom, att jag inte har den minsta vana att uppträda
på tiljan, men han tycks betrakta detta såsom något
alldeles oväsentligt och säger: »Det blir nog bra med
den saken!» Vi resonera ännu en stund, men då han
slutligen ber mig, såsom en personlig tjänst, att
uppträda i rollen, samtycker jag därtill, mot mitt bättre
vetande, dels för att göra honom till viljes och dels för
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
