Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 52 -r
och talar om för honom, att barnet är döende. Han
följer med och ställer sig vid sängen, och barnets ögon
öppnas och vända sig mot honom. Och då han lutar
sig ned öfver barnet, sträcker det sina små armar mot
honom i stum bön. Men icke en min förändras i
mannens ansikte, och de små armarna sjunka maktlösa
tillbaka på täcket, de bedjande ögonen slockna, och en
kvinna träder sakta fram och sluter de trötta
ögonlocken. Då återvänder mannen till sina affärer och
planer.
Men om natten, när allt är tyst i det stora huset,
smyger han sig upp till rummet, där barnet ännu
ligger kvar, och rycker undan det hvita, skyddande
höljet.
»Död — död», mumlar han. Därpå tar han den lilla
kroppen i sina armar, sluter den till sitt bröst, kysser
dess kalla läppar och kinder och dess små kalla, stela
händer.
Men nu börjar min dröm att blifva alltför orimlig,
ty jag drömmer, att det döda barnet alltid ligger där
under sitt hölje i det tysta rummet och att det lilla
ansiktet aldrig förändras, de små lemmarna aldrig
förtäras.
Jag grubblar ett ögonblick öfver detta, men
upphör snart att undra, ty när drömmens fé berättar sina
sagor för oss, då äro vi såsom små barn, hvilka sitta
och lyssna med vidt uppspärrade ögon, häpna öfver
hvad vi höra, men aldrig ett ögonblick betviflande
sanningen däraf.
Hvarenda afton, när alla de andra i huset sofva,
öppnas ljudlöst dörren till dödsrummet, mannen
träder in och stänger dörren efter sig. Hvarenda afton
drar han undan det hvita höljet, tar det döda barnet
i sina armar och vandrar fram och åter i nattens tysta
timmar, under det han vaggar barnet i sin famn,
mumlar ömma ord i dess döfva öra och kysser dess kalla
läppar.
Och när dagens första stråle tittar in genom fönstret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
