Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 75 -r
ning och tog upp sin nya klädning (som varit »ny» så
länge, att den nu var den äldsta klädning hon ägde)
ur asken, där den legat hoplagd mellan lavendel
och timjan, och log vid tanken på liuru treflig hon
skulle komma att se ut i den.
Men när hon skulle sätta på sig klädningen, fann
hon, att lion vuxit ur den och att den blifvit för liten
åt henne på alla håll. Och så måste hon återigen krypa
in i sin vanliga, tarfliga klädning.
Det händer på det viset här i världen, som man
vet. Det var en gång en gosse och en flicka, som älskade
hvarandra mycket högt. Men som båda voro fattiga,
kommo de öfverens om att de skulle vänta, tills de finge
tillräckligt att lefva godt på, och sedan skulle de gifta
sig och vara lyckliga. Det dröjde länge för honom,
innan han kunde samla så mycket, ty det är minsann
ingen lätt sak att skaffa sig en förmögenhet, och han
tyckte det var så godt att göra saken grundligt medan
han höll på, så skulle de sedan kunna lefva riktigt
be-kymmerfritt. Slutligen lyckades det honom också att
uppnå sitt mål, och han återvände hem son-fen rik man.
Nu möttes de åter i det tarfliga lilla rummet, där de
sista gången träffats. Men de sutto inte bredvid
hvarandra som de gjort förr, ty hon hade lefvat ensam så
länge, att hon blifvit stel och sjåpig, och hon var
förargad på honom, som smutsat ned mattan med sina
smutsiga stöflar. Och han hade arbetat så länge |för
att samla pengar, att han blifvit hård och kall som
guldet själft och ansträngde sig nu förgäfves för att hitta
på något vänligt att säga åt henne.
En stund sutto de tysta på hvar sin sida om
kakelugnen och undrade, hvarför de fällt så bittra tårar,
då de kysst hvarandra till afsked, och sedan sade de
farväl åt hvarandra och gladde sig åt att ha sluppit
undan tvånget.
Det finns en annan berättelse med ungefär samma
moral, hvilken jag lärde mig i skolan ur en förskrift.
Den lyder, om jag mins rätt, så här:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
