Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 78 -r
let. Vi skola inte längre bo i ett hus, utan i en båt,
midt ute i floden.»
Vid denna tid var det Ethelberthas högsta sträfvan
i lifvet att öfverraska och förfära Amanda, och hennes
största sorg bestod däruti, att detta aldrig lyckades
henne. Hon hade fäst stora förhoppningar vid denna
oväntade och öfverraskande underrättelse, men Amanda
förblef fullkomligt oberörd.
»Åh, ska’ herrskapet det», var allt hvad hon sade,
och sedan öfvergick hon till att tala om andra saker.
Jag tror, att resultatet skulle varit detsamma, om
vi hade sagt, att vi skulle bo i en ballong.
Sannerligen om jag förstår, huru det kom sig, ty
Amanda var alltid mycket vördnadsfull och höflig,
men hon hade ett sätt att komma både min hustru ocli
mig att känna oss som ett par barn, hvilka lekte stora
och gifta och hvilkas lek hon nedlät sig att gå in på.
Amanda stannade hos oss i nära fem år, ända tills
mjölkkarlen hunnit samla tillräckligt för att börja egen
affär — men hennes ställning gent emot oss undergick
ingen förändring. Till och med när vi blefvo ett riktigt
viktigt äkta par och ägare till en »familj», ansåg hon
synbarligen, att vi endast gått ett steg längre i leken
och nu lekte pappa, mamma och barn.
Och genom någon oförklarlig procedur lyckades
Amanda inplanta samma föreställning hos vår lilla flicka.
Hon tycktes aldrig taga någondera af oss på allvar.
Hon lekte med oss eller deltog med oss i en lättare
konversation, men när det gällde något af lifvets allvar,
såsom badning eller måltider, föredrog hon alltid sin
sköterska.
Ethelbertba försökte en morgon att draga henne
ut i hennes vagn, men barnet ville inte höra talas därom.
»Seså, barnet mitt, det skall nog bli så bra», sade
Ethelbertha i lugnande ton. »Lillan får åka ut med sin
mamma idag.»
»Nej, lillan vill inte», svarade barnet i åtbörder,
om också icke i ord. »Lillan vill inte låna sig till experi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
