Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 88 -r
vet, äfven om du inte skulle tycka det. Världen är så
grym mot dem, som ännu inte eröfrat den, och fast vi
hålla god min, så blöda dock våra unga hjärtan af
tusende sår. Vi bli ofta trötta och nedslagna, inte sant,
min vän? Ingen tror på oss, och i mörka stunder tvifla
vi på oss själfva. Du är min kamrat. Du vet hvad jag
nedlagt på detta, som för andra endast utgör en stunds
tidsfördrif. Säg mig, att det är bra, skänk mig litet
uppmuntran, så är du snäll.»
Men den andre, som är uppfyld af denna
klandersjuka, hvilken är civilisationens substitut för grymhet,
svarar mera uppriktigt än vänskapsfullt. Då flammar
vreden upp inom honom, som skrifvit arbetet, och man
växlar hånfulla ord.
En kväll läste min vän upp för mig ett skådespel,
som han skrifvit. Det fanns mycket godt däri, men det
hade också sina fel (såsom stundom kan vara fallet
med skådespel), och naturligtvis slog jag genast ned på
och gjorde mig lustig öfver dem. Om jag varit en
yrkes-kritiker, kunde jag knappast ha farit ut mot stycket
med mera onödig bitterhet.
Då jag slutat, reste han sig upp, tog manuskriptet
från bordet, ref det i bitar och kastade det på elden —
man måste komma ihåg, att han var en helt ung man
— och sedan vände han sitt bleka ansikte mot mig och
yttrade oförblommeradt sin åsikt om mig och mitt
författarskap. Jag behöfver naturligtvis inte säga, att vi
efter denna dubbelurladdning skildes åt i vredesmod.
Jag råkade honom inte på flera år. Det myllrar
af folk på lifvets gator, och om man förlorar hvarandra
ur sikte, händer det lätt att man blir skilda åt genom
långa afstånd. Då jag nästa gång träffade honom,
skedde det af en ren slump.
Jag kom från en offentlig middag i Whitehall och
vandrade hemåt i sakta mak nedåt stranden, insupande
i fulla drag den svala aftonluften. En karl, som gick
oc-h flanerade under träden, stannade och vände sig till
mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
