- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
101

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 101 -r

»Huru länge sedan var det som en vagn, i hvilken en
lång; ljus herre åkte, passerade här förbi?»

»En sådan vagn for förbi här tidigt på morgonen.»

»Tackar så mycket. Kör på, kusk, ni skall få hundra
francs, om vi hinna ut ur det här passet före
daggryningen.»

»Hvad betalar då herrn för de döda hästarna?»

»Deras värde som lefvande dubbelt upp.»

En dag, då den af fruktan jagade mannen blickade
upp, varseblef han rakt framför sig en öppen kyrkport.
Han trädde genast in i kyrkan, kastade sig på knä och
bad. Han bacl länge och brinnande, ty när människan
befinner sig i nöd, griper hon ängsligt fast i trons
halmstrå. Han bad, att hans synd måtte förlåtas honom,
och han bad äfven att han måtte blifva befriad från
följderna af sin synd och lyckas undgå sin fiendes
förföljelse. Ett stycke ifrån honom låg hans fiende och bad
äfven han.

Men den andre mannens bön, som endast bestod i
en tacksägelse, var helt kort, så att när den förre blickade
upp, såg han sin fiendes ögon fästade på sig med ett
triumferande uttryck.

Han gjorde icke något försök att resa sig upp, utan
låg kvar på knä, liksom fasttrollad af det triumferande
leende, som upplyste den andres drag. Denne närmade
sig långsamt och smygande.

Men just som den förorättade hunnit fram till honom,
som förorättat honom, och jublade vid tanken på att
hämdens timme ändtligen slagit, började katedralens
klockor plötsligt ringa, och den förorättade sjönk till
golfvet, träffad af ett hjärtslag och med det
triumferande leendet ännu lekande kring sina läppar.

Då reste sig mannen, som begått oförrätten, upp
från sin knäböjande ställning och gick, prisande Gud.

Hvad som blef af den döde vet ingen. Han var helt
enkelt en främling, som dött plötsligt inne i katedralen.
Det fanns ingen, som kunde identifiera liket eller göra
anspråk därpå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free