- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
102

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 102 -r

Många år förflöto, och den öfverlefvande af de båda,
som deltagit i tragedien, blef en nyttig och aktad
medborgare och en framstående vetenskapsman.

I sitt laboratorium förvarade han många föremål,
som voro nödvändiga i och för hans forskningar, och den
mest framstående platsen bland dessa intogs af ett
skelett. Det var ett mycket gammalt och hoplappadt
skelett, och slutligen randades den länge väntade dagen,
då det föll i bitar.

Det blef således nödvändigt att köpa ett nytt.

Den lärde uppsökte en man, som handlade med
dylika voror och som han sedan länge kände till — en
liten mumieartad gubbe, som i skuggan af Notre Dames
torn hade en liten mörk och smutsig bod, där
ingenting såldes.

Den lille mumieartade mannen hade just hvad som
behöfdes — en ovanligt vacker och välproportionerad
’studie’. Han skulle skicka hem den till laboratoriet
redan samma kväll.

Gubben höll ord, och då den lärde samma kväll
trädde in i sitt laboratorium, stod skelettet på sin plats.

Han satte sig i sin högkarmade stol och försökte
samla sina tankar. Men hans tankar voro ostyriga ocli
riktades oupphörligt åt samma håll.

Han öppnade en stor foliant och började läsa. Han
läste om en man, som begått en oförrätt mot en annan
och flydde för honom, under det clen andre följde efter.
När han märkte, att han läste sitt eget lifs historia,
slog han förargad igen boken och ställde sig vid fönstret
och blickade ut. Framför sig såg han den mäktiga
katedralens solbelysta skepp, och på stengolfvet låg
den döde med ett triumferande leende på sitt ansikte.

Förbannande sin egen svaghet vände han sig med
ett kort skratt bort från fönstret. Men skrattet
förstummades på hans läppar, ty det föreföll honom, som
om någon annan också skulle lia skrattat i rummet.
Han stod som fastvuxen vid golfvet ocli lyssnade, ocli
därpå kastade han en förskrämd blick åt det håll, hvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free