Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄTTE KAPITLET.
»Tf åttor», sade Jephson till mig en eftermiddag, då vi
XV. sutto och resonerade 0111 vår roman, »kattor äro
djur, för hvilka jag hyser en mycket stor respekt. Kattor
och separatister tyckas vara de enda lefvande varelser,
som ha ett praktiskt fungerande samvete. Titta bara på
en katt, som gör något orätt — om du händelsevis skulle
komma i tillfälle därtill — och observera huru ängslig
han är, att ingen skall öfverraska honom på bar
gärning, och huru angelägen han är att, i händelse af
upptäckt, låtsas som om han alls inte gjorde något —att
han aldrig tänkt på att göra det — utan att han i själfva
verket stod i begrepp att göra någonting helt annat.
Man skulle sannerligen vara frestad att tro, att kattor
hade själ.
Senast i morse observerade jag er tigrerade katt.
Han smög sig fram på taket bakom blomkrukorna,
lurande på en trastunge, som satt sig på en tågrulle.
Mordlystnad glimmade i hans ögon, och blodtörst lurade
i hvarje spänd muskel. Men just som ban stod färdig
till språng, ville slumpen, som för en gångs skull
gynnade den svaga, att hans uppmärksamhet riktades på
mig och att han nu för första gången blef medveten om
min närvaro. Detta verkade på honom som en himmelsk
uppenbarelse på en biblisk brottsling. Inom ett
ögonblick var han en förändrad varelse. Det elaka djuret,
som gifvit sig ut för att se till hvad det uppsluka månde,
hade nu belt och hållet försvunnit, och i dess ställe satt
en långsvansad, luden ängel, som tittade upp mot skyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
