Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 110 -r
tade. men dagen gick utan att vi hörde något af henne,
och vi blefvo allt hungrigare, tills vi slutligen lade oss
bredvid hvarandra och gräto oss till sömns.
Då vi om aftonen tittade ut genom ett hål i väggen,
sågo vi mamma komma öfver fältet. Hon kröp fram
helt långsamt med kroppen släpande utåt marken. Vi
ropade på henne, och hon svarade med ett svagt »miau»
men skyndade icke på sin gång.
Hon kröp in och lade sig på sidan, och vi skyndade
till henne, ty vi voro alldeles uthungrade. Vi lågo länge
vid hennes bröst, och hon slickade oss, alldeles som hon
brukade.
Jag somnade där jag låg, och om natten vaknade jag
vid att jag frös. Jag kröp närmare henne, men detta
gjorde mig blott ännu kallare, och hon kändes våt och
klibbig af en mörk vätska, som rann ut ur hennes sida.
På den tiden förstod jag inte hvad det var, men jag har
fått veta det sedan dess.
Detta tilldrog sig, då jag knappt var fyra veckor
gammal, och från den stunden har jag skött mig själf,
det är man ju tvungen att göra här i världen, min kära
vän. En tid bodde min bror och jag kvar i stian och
drogo oss fram så godt vi förmådde. Det var en svår
strid till en början, två spenabarn, som kämpade för
lifvet, men vi redde oss ändå. Då jag en dag, ungefär
tre månader efter mammas död, vandrade litet längre
från hemmet än vanligt, kom jag till en stuga, som
låg ute på fältet. Det såg så varmt och trefligt ut, då
jag tittade in genom den öppna dörren, att jag helt
enkelt klef på; jag har nämligen alltid varit utrustad med
en god portion djärfhet. Några barn lekte vid brasan,
och de toga mycket vänligt emot mig. Detta var en
alldeles ny erfarenhet, och jag stannade kvar. Kojan
var ett palats i mina ögon på den tiden.
Och det hade den nog kanske också förblifvit, om
jag icke en dag under en vandring genom byn råkat
att få se ett rum innanför en bod. På golfvet låg en matta
och framför kakelugnen låg en mjuk braskudde. Hit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
