Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 112 -r
Min förmodan visade sig vara riktig. .Tag liar
aldrig blifvit så bortskämd som jag blef lios gubben.
Min nuvarande härskarinna är nog förtjust i mig, Gud
bevars, men lion har andra att hålla af, under det att
min gubbe inte hade någon att älska, inte en gång sig
själf. Han kunde knappast tro sina ögon, då jag
hoppade upp i lians knä och gned mig mot hans fula ansikte.
»Men kisse då», sade han, »du är den första lefvande
varelse, som närmat sig mig af fri vilja». Och då han
yttrade detta, fylldes hans små lustiga ögon med tårar.
Jag stannade två år lios gubben och hade det
alldeles förträffligt. Men så blef han sjuk, och det kom
främmande människor i huset, och jag blef
försummad. Gubben tyckte om att jag kom ocli lade mig på
sängen, så att han kunde stryka mig med sin långa,
magra hand, och till en början fann också jag behag
i detta. Men som du väl kan tänka dig, så är en sjuk
inte just det trefligaste sällskap, och luften i ett
sjukrum inte heller den hälsosammaste, och därför ansåg
jag det vara på tiden för mig att begifva mig till en
annan marknad.
Jag hade litet svårt att smyga mig min väg.
Gubben frågade jämt efter mig, och de försökte hålla mig
kvar hos honom; han föreföll lugnare, när jag var inne
i rummet. Men slutligen lyckades jag smyga mig ut,
och då jag väl kommit ut genom dörren, skyndade jag
att lägga ett tillräckligt afstånd mellan mig och huset,
för att jag inte skulle riskera att ånyo infångas, ty jag
visste mycket väl, att gubben icke, så länge han lefde,
skulle uppgifva hoppet att få mig tillbaka.
Emellertid visste jag inte hvart jag skulle taga
vägen. Jag blef visserligen erbjuden ett par olika hem,
men intetdera passade mig. På det ena stället, där jag
stannade en dag för att se, huru jag skulle trifvas, fanns
en hund, och på ett annat ställe, som annars skulle passat
mig alldeles förträffligt, höllo de sig med ett lindebarn.
Ocli hvad du gör, så stanna aldrig i ett liem, där det
finns späda barn. Om ett större barn drar dig i svan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
