Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 129 -r
»Jag skulle vilja flå henne, jag skulle vilja flå henne
lefvande!»
Trots min på den tiden föga utvecklade
omdömesförmåga föreföll det mig, som om denna önskan varit
en kvarlefva från hans oomvända tid, och redan så
tidigt fick min tro på möjligheten af en syndares
omvändelse det första af de många slag, som slutade med att
helt och hållet tillintetgöra den.
Naturen, vare sig den mänskliga eller någon
annan, är icke skapad för att omvändas. Den kan
utvecklas, den kan hejdas, men den kan icke förändras.
Om man tar en tigerunge och dresserar den till
att ligga på mattan och lapa mjölk, så spinner den och
uppför sig som ett vänligt husdjur, så länge man håller
honom med mjuka mattor och tillräckligt mjölk att
dricka. Men den är dock en tiger med alla en tigers
instinkter, och dess efterkommande skola i alla tider
förblifva tigrar.
Sammalunda är förhållandet med en apa; man kan
utveckla den under tusentals generationer, tills den
förlorar sin svans oeh blir en verkligt öfverlägsen apa.
Och man kan fortsätta att utveckla den under
ytterligare några tusen generationer, tills den under
tidernas lopp lyckas förvärfva sig intelligens och själ, med
hvilkas tillhjälp den sättes i stånd att i mer eller mindre
grad behärska den ursprungliga apnaturen.
Men apan finns där i alla fall och skall alltid finnas
där, och ibland, när Civilisationen för ett ögonblick
vänder ryggen till, såsom under Septembermassakrerna
eller Spanska upproret, så kryper den fram och biter
och sliter i darrande kött, besudlar sina hårbevuxna
armar med blod eller dansar kring brinnande negrer.
Jag kände en gång en man — eller rättare jag hörde
talas om en man — som var en förhärdad drinkare.
Han blef och förblef en drinkare, icke af svaghet, utan
af fri vilja. Hans vänner sökte resonera med honom,
men han bad dem endast sköta sina egna angelägenheter
och låta honom sköta sina. Om han någon gång ansåg
Fyra man om en bok 0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
