Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 134 -r
»Ja», svarade han, »jag känner en man, hvars
karaktär enligt min åsikt undergått en fullständig
förvandling till följd af en händelse, som han upplefvat. Det
kan ju, såsom du säger, vara möjligt, att han endast
blifvit uppskakad eller att erfarenheten lärt honom
lägga band på sin naturliga böjelse. Mon hurusom
helst, så var resultatet slående.»
Vi bådo honom berätta, huru därmed förhöll sig,
och ban villfor vår begäran.
»Han var en god vän till några af mina släktingar,
med hvilka jag brukade vara ganska mycket tillsammans
under min universitetstid», började Jephson. »Då jag
första gången träffade honom, var han en ung man
om tjugusex år, stark till både själ och kropp och af
en sträng och envis karaktär, som hans vänner kallade
härsklysten, men som hans fiender — och deras antal
var mycket stort — kallade tyrannisk. När jag träffade
honom tre år senare, var han en gammal man om
tjugu-nio, mild och eftergifven ända till slapphet, misstrogen
mot sig själf och förtroendefull mot andra till en grad,
som ofta var oklok. Förr hade hans vrede vaknat
ofta och af små orsaker, men alltsedan clen förändring,
som jag nyss talat om, har jag aldrig mera än en enda
gång sett en blixt af vrede lysa ur hans ögon. Detta
inträffade då vi under en promenad öfverraskade en ung
gynnare, som höll på att skrämma en liten flicka genom
att tussa en hund på henne. Han fattade om gossen
med ett grepp, som nästan kväfde honom, och gaf
honom ett straff, som i mitt tycke icke stod i något
rimligt förhållande till brottet, hur rått detta än var.
Då vi återtogo vår afbrutna promenad, försökte
jag resonera med honom om saken.
»Ja», svarade han urskuldande, »förmodligen dömer
jag väl alltför strängt om vissa dårskaper.» Ocli som
jag visste hvad det var för en syn, som hans skrämda
ögon skådade, yttrade jag intet vidare i ämnet.
Han var yngre kompanjon i en stor téimportfirma
i London. Han hade icke mycket att göra på kontoret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
