Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 135 -r
i London, och när därför genom en affärstransaktion
ett indiskt téplantage ]com i firmans ägo, väcktes
förslag om att lian skulle resa ut och ha uppsikt öfver
plantaget. Detta förslag vann lians fulla bifall. Han var
just en person, som passade att föra ett mödosamt lif,
att möta faror och svårigheter af alla slag ocli styra en
liten armé af infödda arbetare, som voro mera känsliga
för fruktan än för tillgifvenhet. Ett sådant lif, som skulle
medföra stor tanke- och kroppsverksamhet, lämpade
sig bättre för hans starka natur än det lif, lian förde i
London.
Det fanns blott en enda omständighet, som talade
emot förslaget, och det var lians hustru. Hon var en
fin och ömtålig varelse, som han gift sig med till följd
af denna dragningskraft till det motsatta, som naturen
nedlagt hos människan för att upprätthålla jämvikten
— en blyg, förskrämd varelse, en af dessa kvinnor
för hvilka döden är mindre fruktansvärd än faran och
ödet lättare att möta än fruktan. Sådana kvinnor kunna
springa sin väg vid åsynen af en råtta, men möta
martyrskapet med hjältemod. De kunna lika litet hindra
sina nerver från att vibrera som aspen kan hindra sina
blad från att darra.
Ifall han blott ett enda ögonblick brytt sig om att
reflektera öfver saken, så skulle han lätt lia insett, att
hon var helt och hållet olämplig för det lif, de skulle
komma att föra på det indiska plantaget, och att det
skulle göra henne djupt olycklig. Men han var icke
van att betrakta frågor från någon annan synpunkt
än sin egen. Det kan icke vara något tvifvel om att
han icke på sitt sätt älskade henne lidelsefullt, såsom
en sak, hvilken tillhörde honom, men det var samma
slags kärlek, som män hysa för hundar, hvilka de slå,
och för hästar, hvilka de sporra till lydnad. Det föll
honom aldrig in att rådgöra med henne 0111 saken. En
dag underrättade han henne om sitt beslut och om
dagen för afresan samt gaf henne en riklig summa till
bestridande af hennes utrustning i och för resan. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
