- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
139

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 139 -r

Där stannade hon ett ögonblick och vände sig om
för att fråga efter bokens titel. Han tänkte på huru
vacker och älsklig hon såg ut, ocli för första gången
uppsteg inom honom en svag aning om den sanna
innebörden af hans tilltag.

»Bry dig inte om det», sade ban, i det han till
hälften reste sig upp. »Jag skall —» Men han kunde icke
förmå sig att afstå från sin utmärkta plan och lät henne
gå.

Han hörde hennes steg genom den mattbelagda
korridoren ocli smålog för sig själf. Han trodde att
saken skulle kunna gestalta sig ganska trefligt. När
man tänker på detta, kan man till och med nu finna
det svårt att hysa medlidande med honom.

Dörren till rökrummet öppnades och stängdes, och
han satt alltjämt och stirrade småleende på sin
glödande cigarr.

Ett ögonblick förflöt, kanske två, men tiden
föreföll mycket längre. Han blåste ut den gråa röken och
väntade. Då hörde han det, som han väntat att få höra
— ett genomträngande skrik. Därpå följde ett andra,
som förvånade honom och kom leendet att dö bort
från hans läppar. Han hade väntat att i stället få höra
dörren slås igen och hennes fotsteg ljuda i korridoren.

Och nu följde det ena skriket efter det andra.

Den infödde tjänaren, som rörde sig ljudlöst i
rummet, lade från sig det, som han höll i sin hand, ocli
skyndade instinktivt mot dörren, men lians herre höll honom
tillbaka.

»Stanna kvar där du är», sade han hest. »Det är
ingenting alls. Din härskarinna är rädd, ingenting
annat. Hon måste lära sig att öfvervinna denna
dårskap». Han lyssnade åter, och skriken slutade med
något, som ljöd egendomligt likt ett kväfdt skratt, och
sedan följde en plötslig tystnad.

Och ur denna bottenlösa tystnad reste sig för första
gången Fruktans spöke och slog sina klor i hans hjärta.
Den svarte tjänaren och hans husbonde blickade in i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free