Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 145 -r
Mac Shaugnassy bolmade ut ett moln af rök öfver
spindeln, som just stod i begrepp att döda en fluga.
Till följd häraf föll spindeln ned i floden, där den genast
uppslukades af en hungrig svala.
»Det som du nu berättade», sade han, »påminner
mig om ett uppträde, som jag en gång bevittnade uppe
på en — ja på en viss tidnings redaktionslokal. Det
var under den döda säsongen, och det gick litet trögt
att sköta tidningen. Man hade försökt att få i gång
en diskussion om frågan: »Äro barn en välsignelse?»
En af tidningens yngsta reporter hade under den enkla
men rörande signaturen »Moder till sex» inledt
diskussionen med en dräpande, ehuru något vanvördig kritik
öfver de äkta männen som klass. Redaktören för
sport-afdelningen skref under signaturen »Arbetare» en längre
insändare i frågan, hvarvid han ansträngde sig att stafva
så illa som möjligt för att ge ett sken af
sanningsenlighet åt det hela, men på samma gång — för att icke såra
demokratien, bland hvilken tidningen räknade sina flesta
läsare — tog han de engelska fäderna i försvar och gaf
en skildring af de hårresande, nattliga tilldragelser,
han själf upplefvat. En annan medarbetare, som kom
på den ljusa idén att kalla sig »Gentleman och kristen»,
uttryckte sin harm öfver att ett så ömtåligt ämne dragits
under offentlig diskussion och sin förvåning öfver att
en så aktad och med rätta populär tidning som–
kunde ha upplåtit sina spalter åt ett sådant svammel,
som presterats af »Moder till sex» och »Arbetare».
Men ämnet vann intet gensvar lios allmänheten.
Med undantag af en herre, som uppfunnit ett nytt slags
diflaska och trodde sig på detta sätt kunna annonsera
gratis, kommo inga insändare från allmänheten, och
en dyster stämning rädde på redaktionen.
En afton, då vi ströko omkring i trapporna och
bådo en stilla bön att krig eller hungersnöd snart måtte
inträffa, rusade en af notisjägarne för staden, Todhunter,
förbi oss in i redaktionssekreterarens rum. Vi följde
naturligtvis efter honom. Han svängde sin anteck-
Fym man om en bok 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
