- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
146

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 146 -r

uingsbok öfver hufvudet och ropade på penna, bläck ocli
papper.

»Hvad står på?» frågade redaktionssekreteraren,
som smittades af hans hänförelse. »Har influensan
brutit ut igen?»

»Nej, mycket bättre», skrek Todhunter. »Lustångare
omkullseglad, ett hundra och femtio människolif spillda
— fyra spalter med de mest hjärtslitande scener.»

»För tusan!» utbrast redaktionssekreteraren, »det
kunde då aldrig ha inträffat vid en lyckligare tidpunkt.»
Och därpå slog han sig ned och skref en liten ledare,
hvari han betonade den smärta, som tidningen kände
öfver att nödgas meddela en sådan olycka, och riktade
uppmärksamheten på den alldeles särskildt uppskakande
beskrifning öfver förloppet, som den till följd af sin
»specielle reporters energi och talang blifvit satt i
tillfälle att meddela allmänheten.»

»Det är naturens lag», sade Jephson. »Vi äro inte
de första unga filosofer, som frapperats af det faktum,
att den ene mannens olycka är en annans mans lycka.»

»Ibland äfven en annan kvinnas», anmärkte jag.

Jag tänkte pä en händelse, som jag en gång hörde
berättas af en sjuksköterska. Om en sjuksköterska,
som har god praktik, icke lär känna den mänskliga
naturen bättre, icke får en klarare inblick i det som
försiggår i mäns och kvinnors hjärtan än alla författare
sammantagna, så måste detta bero på att hon är blind och
döf. Hela världen är en teater och män och kvinnor äro
ingenting annat än aktörer; så länge vi äro friska, spela
vi våra roller modigt till slut, hvarvid vi i allmänhet
taga våra uppgifter på allvar och bemöda oss om ett
artistiskt och samvetsgrannt spel, stundom till den
grad, att vi inbilla oss vara de människor, vi föreställa.
Men då sjukdomen infinner sig, falla vi ur våra roller
och vi bli likgiltiga för det intryck, som vi göra på
publiken. Vi äro alltför svaga att orka sminka och pudra
oss, och teatergrannlåten får ligga obegagnad. De
stora gesterna, de dygdiga känslorna förefalla oss tröt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free