Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 147 -r
tände och besvärliga. I det tysta, mörka rummet,
där den stora scenens rampljus icke längre blända våra
ögon, där vi icke längre anstränga våra öron för att
uppfatta publikens handklappningar och hyssningar, kunna
vi för en kort tid vara oss själfva.
Den sjuksköterska, jag nu talar om, var en stillsam,
allvarlig liten kvinna med ett par drömmande, milda
grå ögon, hvilka hade en egendomlig förmåga att
iakttaga allt, som kom inom deras synkrets, utan att det såg
ut som om de sågo någonting alls. Till följd af att de
sett så mycket af den nakna verkligheten, liade de fått
ett litet cyniskt uttryck, men på djupet fanns dock en
stor fond af vänlighet och människokärlek.
Under min konvalescenstid brukade lion 0111
kvällarne berätta för mig 0111 sina erfarenheter som
sjuksköterska. Ibland har jag funderat på att uppteckna
de berättelser, hon omtalade för mig, men de skulle bli
en alltför sorglig lektyr. De flesta af dem skulle,
fruktar jag, endast visa oss människonaturens skuggsida,
och Gucl skall veta, att vi icke behöfva utpeka denna
för hvarandra, ehuru så många nu för tiden anse, att
detta är det enda arbete, som liar något värde. Några
få af dessa berättelser voro mycket älskliga och rörande,
men jag tror, att de på samma gång voro de sorgligaste.
Åt ett par utaf dom kunde nian skratta, men_det var
icke något behagligt skratt.
»Jag träder aldrig öfver tröskeln till ett hus, dit ja
blifvit kallad», sade hon till mig en afton, »utan att undra,
hurudan pjesen skall bli. Då jag befinner mig i ett
sjukrum har jag alltid en känsla af att jag befinner
mig bakom lifvets kulisser. Människor komma och gå
omkring mig, jag lyssnar till deras prat och skratt,
men då jag blickar in i min patients ögon, vet jag att
alltsammans är en komedi.»
Den historia, som Jephsons anmärkning återkallat
i mitt minne, omtalade hon för mig en eftermiddag,
då jag satt framför brasan, ombäddad med kuddar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
