Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 148 -r
och försökte dricka ett glas portvin, som till min stora
ledsnad icke alls smakade mig.
»Ett af mina första fall var en operation»», sade hon.
»Jag var mycket ung på den tiden, och jag begick ett
ganska förargligt misstag — jag menar icke något
tjänstefel — men dock ett misstag, som jag borde haft nog
förstånd att undvika.
Min patient var en vacker, vänlig herre. Hustrun
var ett litet vackert, mörklagdt fruntimmer, men från
första stunden kände jag motvilja för henne. Hon
var en af dessa ytterst korrekta, kalla kvinnor, som
alltid ingifva mig den föreställningen, att de äro födda
i en kyrka och aldrig lyckats öfvervinna den medfödda
kylan och högtidligheten. Hon tycktes dock vara
mycket fästad vid honom ocli lian vid henne, och dc talade
mycket vackert vid hvarandra — alltför vackert för
att det skulle kunna vara uppriktigt, skulle jag lia sagt,
0111 jag då hade känt till så mycket om människorna
som jag nu gör.
Operationen var mycket svår ocli farlig. När jag
kom dit om aftonen fann jag honom, såsom jag väntat,
yrande och med hög feber. Jag försökte hålla honom
så lugn som möjligt, men framåt niotiden ökades
feber-yrseln, och jag började bli orolig. Jag lutade mig ned
öfver honom och lyssnade till hans osammanhängande
tal. Om och om igen hörde jag namnet Louise.
Hvarför ville inte Louise komma till honom? Det var
mycket ovänligt af henne — de hade gräf t en djup grop
och skulle knuffa ned honom däri — hvarför kom hon
icke och räddade honom? Han skulle bli räddad, 0111
hon blott ville hålla honom i handen!
Hans böner och rop blefvo så hjärtskärande, att
jag icke längre kunde uthärda ocli höra på dem. Hans
hustru hade gått på ett bönemöte, men kyrkan låg helt
nära, och som dagsköterskan lyckligtvis ännu icke gått
sin väg, bad jag henne sitta ett par minuter hos den sjuke,
medan jag kastade på mig liatt och kappa och skyndade
till kyrkan. Jag framställde mitt ärende till en af vakt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
