Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 150 -r
till honom, men hon förklarade, att det säkert icke skulle
tjäna till något, och satte sig bredvid honom på en stol,
som stod i skuggan.
Då jag såg, att hon icke kunde vara till någon nytta
för honom, försökte jag öfvertala henne att gå och lägga
sig, men hon ville hellre stanna kvar, och som jag var
så ung och icke hade någon myndighet, lät jag henne
få sin vilja fram. Hela natten låg han och kastade sig
och yrade, och Louise, Louise var det namn, som
ständigt återkom i hans yrsel — — och bela natten satt
hustrun där i skuggan utan att röra sig, utan att tala
och med ett förstenadt leende på sina läppar, hvilket
kom mig att önska, att jag kunde få taga henne i
axlarna och ruska henne.
En gång tyckte han sig förflyttad tillbaka till deras
förlofningstid. ’Säg att du älskar mig, Louise’, bad
han. ’Jag vet, att du gör det. Jag kan läsa det i dina
ögon. Hvad tjänar det till att förneka det? Vi känna
ju hvarandra. Lägg dina hvita armar om min hals,
Låt mig få känna din andedräkt på min kind! Ack!
jag visste det, min älskling, mitt allt.’
Det var dödstyst i huset, och jag kunde höra hvarje
ord, som han uttalade i yrseln. Jag hade en känsla af
att jag ickc hade rättighet att sitta och lyssna till dem,
men min plikt höll mig kvar. Litet längre fram på
natten trodde han sig göra upp planer tillsammans med
henne för en utflykt: ’Jag resor om måndag afton’,
sade han, ’och du skall möta mig i Dublin på Jacksons
hotell om onsdag, och sedan resa vi direkt.’
Här blef rösten svagare, och hans hustru lutade sig
litet fram för att bättre kunna uppfånga orden.
’Nej, nej’, fortfor han efter en kort tystnad, ’det
är inte alls någon fara. Det är en enslig plats midt i
hjärtat af Galwaybergen, fem mil från Ballynahinch.
Vi skola inte träffa en människa där. Där skola vi ha
tre himmelska veckor alldeles för oss själfva, min
gudinna, min fru Matton från Boston — glöm inte namnet.’
Han skrattade i yrseln, och hustrun, som satt vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
