Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 152 -r
barnaögon stodo fulla af tårar. Och så fort jag kom in
till honom, hette det alltid: ’Bry er inte om mig, syster,
det är ingen fara med mig. Gå i stället in och se efter
hur det är med min hustru; vill ni inte göra det?’
Jag hade en besvärlig tid med dem båda, ty jag
skötte dem utan annan hjälp än hennes syster. Detta
var visserligen inte riktigt yrkesmässigt, men jag kunde
se, att de hade ondt om pengar, och jag försäkrade
doktorn, att jag mycket väl kunde stå ut därmed. Och
för mig var det verkligen värdt att arbeta dubbelt så
mycket som vanligt, endast för att få inandas den
atmosfär af kärleksfullhet, som förljufvade dessa båda
sjukrum. I allmänhet är den sjuke icke så tålig som folk
inbillar sig. Det är en gnatig, grälsjuk, egoistisk värld,
som vi lefva i, och våra hjärtan bli lätt förhärdade. Att
få vårda dessa båda unga, oegennyttiga varelser ingaf
mig nytt lif och ny förtröstan.
Mannen öfvervann sjukdomen och hans tillfrisknande
gick stadigt framåt, men hustrun var en liten späd
varelse, och hennes krafter — det lilla, som fanns däraf
— minskades för hvarje dag. Alltefter som ban blef
starkare, ropade han allt kraftigare och gladare till
henne genom dörren och frågade, huru lion liade det,
och då ansträngde hon sig för att gifva glada och
hoppfulla svar. Det hade varit ett misstag att lägga dem
så nära hvarandra, och jag klandrade mig själf för att
jag gått in därpå, men nu var det för sent att vidtaga
några ändringar. Allt hvad vi kunde göra var att bedja
henne icke anstränga sig alltför mycket utan låta oss
svara, att hon sof, då han ropade på henne. Men tanken
på att hon icke skulle få svara honom eller ropa till
honom gjorde henne så olycklig, att vi icke tordes längre
göra motstånd.
Hennes enda ängslan utgjordes af att han skulle
få veta, huru svag lion var. ’Det skulle oroa honom så
mycket’, brukade hon säga. ’Han är så ängslig, när
det gäller mig, Och jag blir ju starkare, fast det går
långsamt, inte sant, syster?’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
