- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
153

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 153 -r

En morgon frågade lian som vanligt, hur hon mådde,
och hon svarade, ehuru lion måste dröja några
ögonblick för att hämta krafter. Han tyckets märka
ansträngningen, ty han ropade ängsligt tillbaka: ’Är det
verkligen sant, att du känner dig kry, älskade?’

’Ja, alldeles kry’, svarade hon. ’Hvarför frågar du det?’

’Jag tyckte, att din röst ljöd litet svag’, svarade han.
’Svara inte, om det anstränger dig’.

Då började hon för första gången oroa sig öfver
sitt tillstånd icke för sin egen skull, utan för hans.

’Tror ni verkligen, att mina krafter börja aftaga,
syster?’ frågade hon mig, i det hon fäste på mig sina
stora ögon, som hade ett förskräckt uttryck.

’Ni tröttar ut er genom att svara’, svarade jag en
smula skarpt. ’Jag blir tvungen att hålla dörren stängd’.

’Ack, tala inte om det för honom’ — det var hennes
enda oro — ’tala inte om det för honom. Säg honom
att jag är stark; vill ni inte lofva mig det, syster? Det
skulle döda honom, om lian inte trodde, att jag blefve
frisk!

Jag var glad, då hennes syster kom, så att jag kunde
få aflägsna mig, ty man kunde just inte göra mycken
nytta, då det käns som om man svalt en tésked, som
fastnat i halsen.

Då jag en stund senare kom in till honom, drog
han mig till sig och bad mig säga, hvad jag tänkte 0111
hennes tillstånd. Om man skall säga en osanning, så
kan man lika gärna göra det ordentligt, och jag sade
därför, att hon verkligen mådde mycket bra, fast hon
var litet utmattad efter sjukdomen, hvilket ju var lielt
naturligt, och att jag hoppades få se henne på benen
före honom.

Stackars gosse, den lögnen gjorde honom större
nytta än en veckas omsorgsfull vård, och då han
följande morgon hälsade på henne, ljöd hans röst gladare
än någonsin, och han föreslog, att de skulle hålla
vad om att han skulle hinna före henne och komma
upp först.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free